Över, ja nu är det över för denna gång! Summerar ihop lite tankar och "hjälp-på-vägen" om det blir någon mer gång för mig eller som hjälp på traven för någon annan.
 |
| Team evaldsmtb.se/MIX1 redo för start |
Bättre tränad!?
Skulle jag eller Monica behövt träna mer innan? Svaret har ju givetvis med ambitionsnivån att göra men även för att "överleva". Jag har ju sista 15 åren inte gjort mer än 130-145 träningstim./år. 1 nov-1 juli har jag i år gjort 200 tim och det har i detta sammanhang (för min del) räckt utan vidare men ska man göra resultat så krävs det både fler timmar och framförallt lägga dom i backar. De längsta tänkbara backar och stigningar man kan hitta!! Jag har ju gjort åtskilliga veckor på Gran Canaria över tid, så backarnas längd har inte varit något nytt eller överraskande, jo, absolut brantare och jäv... än väntat. Gillart!!
 |
| Här tog vi oss ner. Tappade ca 700 hm i ett nafs... |
 |
| Varit överraskande BRANT!! |
Sömn, vila och laddad
Jag är ju inte speciellt snäll mot kroppen när det gäller just vila och sömn så det har varit ett orosmoment ganska långt innan. Under tidigare aktiv karriär var Jag noga med att sömnen skulle vara upp emot 9 timmar/natt, kunde även bli 10 min på lunch under tuffa veckor, passade mig bra. Sedan hösten 2000 har varken sömn eller kost varit någon prio på det sätt som jag tidigare värderade och ju äldre man blivit desto mindre natt-timmar har krävts. Jag hade som målsättning att sova 8:15/natt sista 5 dagarna innan start och detsamma under racet. Hamnade på ca 7 vilket är bättre än normalt men för lite när man ska prestera liknande detta. Led jag av detta? nja på gränsen får jag nog säga, inte så våra placeringar skulle bli bättre det tror jag inte, men skulle jag gått ännu hårdare på racen så hade det blivit en faktor att ta mer hänsyn till.
Jag är ju inte speciellt snäll mot kroppen när det gäller just vila och sömn så det har varit ett orosmoment ganska långt innan. Under tidigare aktiv karriär var Jag noga med att sömnen skulle vara upp emot 9 timmar/natt, kunde även bli 10 min på lunch under tuffa veckor, passade mig bra. Sedan hösten 2000 har varken sömn eller kost varit någon prio på det sätt som jag tidigare värderade och ju äldre man blivit desto mindre natt-timmar har krävts. Jag hade som målsättning att sova 8:15/natt sista 5 dagarna innan start och detsamma under racet. Hamnade på ca 7 vilket är bättre än normalt men för lite när man ska prestera liknande detta. Led jag av detta? nja på gränsen får jag nog säga, inte så våra placeringar skulle bli bättre det tror jag inte, men skulle jag gått ännu hårdare på racen så hade det blivit en faktor att ta mer hänsyn till.
Boende och eftervård!
Vi var 2 lag och hade med oss en chaufför. KjellE som var snäll nog å körde husvagnen vi bodde i (Husvagn för 5) han sov själv bak i minibussen med cyklarna. Vi hade med ett 3x3 tält med sidor som vi ställde bakom bussen. Suveränt när det kom lite regn. TransAlp hade ordnat med vattenslang men vi fixade detta på campingarna som också alltid har vattenslang redo. Resten ordnade vi i vårt 3x3 tält, olja/smörja m.m. Vi hade även ett soltak/markis att dra ut på husvagnen så yta och skydd fanns hela tiden. Kör man solo, alltså utan hjälp från sin snälla far eller liknande, så blir det köer till allt vilket skulle gå ut över mat och den lilla extra vila vi nu han att få innan det var dax för pastaparty/middag på kvällen. Så att köra i egen regi med dessa faciliteter är helt suveränt. Värt att notera, Scott var delsponsor, dom hade full cykelvård med tvätt och service efter varje race, Gratis, till alla Scott cyklister så Monkan hade det bra, eller rättare sagt, Jag hade det bra som "bara" behövde göra i ordning min egna hoj :-)
Vi var 2 lag och hade med oss en chaufför. KjellE som var snäll nog å körde husvagnen vi bodde i (Husvagn för 5) han sov själv bak i minibussen med cyklarna. Vi hade med ett 3x3 tält med sidor som vi ställde bakom bussen. Suveränt när det kom lite regn. TransAlp hade ordnat med vattenslang men vi fixade detta på campingarna som också alltid har vattenslang redo. Resten ordnade vi i vårt 3x3 tält, olja/smörja m.m. Vi hade även ett soltak/markis att dra ut på husvagnen så yta och skydd fanns hela tiden. Kör man solo, alltså utan hjälp från sin snälla far eller liknande, så blir det köer till allt vilket skulle gå ut över mat och den lilla extra vila vi nu han att få innan det var dax för pastaparty/middag på kvällen. Så att köra i egen regi med dessa faciliteter är helt suveränt. Värt att notera, Scott var delsponsor, dom hade full cykelvård med tvätt och service efter varje race, Gratis, till alla Scott cyklister så Monkan hade det bra, eller rättare sagt, Jag hade det bra som "bara" behövde göra i ordning min egna hoj :-)
 |
| Scott servade alla Scott deltagares hojar! Proffsigt... |
 |
| Ställplats i St. Christina. Annars var det camping med el m.m. som gällde... |
 |
| Daglig tvätt och underhåll är ett måste. Muc-Off, bättre cykelvårdsprodukter finns inte!! |
Utrustning
Monkan körde på en Spark 910. Uppgraderad med Innolite (1350 gram) Hjul, mycket bra viktbesparning. Carbon Styre för att minimera vibrationer och stickningar, domningar i fingrarna. XT Di2 växlar, 36/24 - 11/40, en framväxel som fick jobba hårt men inte ett enda problem under veckan och vi behövde inte ladda växlarna någon gång!! En grymt bra spec. Något som också övertygat till fullo är däcken jag valde att vi skulle testa fullt ut. Vittoria har börjat efterfrågats i butiken och nu var det ypperligt att testa dessa i tuffast tänkbara terräng. Kombon som vi valt på Monkans hoj blev Mezcar 2.25 TNT bak (TNT som extra förstärkta sidor så man inte skär däcket lika lätt. Mönstret har riktigt bra rull med sidgrepp. Detta är det 2.25 däck med högsta luftkammaren jag testat, grym komfort och stötupptagning) och Peyote 2.25 fram (ej TNT då min erfarenhet är att man inte skär framdäcket lika lätt) samma egenskaper som Mezcal men glesare mönster för ännu bättre "broms" och styrning i fram. Givetvis slanglöst och knappt 1 dl vätska i. Joe´s i Monkans (Vittorias i min för att se om det var någon skillnad, men ingen har punkat så skillnaden är ännu så länge obefintlig). Pumpat 1.6 i fram och 1.7 i bak. Denna däckkombo kommer vara suverän även hemma när det blir lite lösare, jordigare underlag än vi haft här. Betyg 5 av 5!!
Monkan körde på en Spark 910. Uppgraderad med Innolite (1350 gram) Hjul, mycket bra viktbesparning. Carbon Styre för att minimera vibrationer och stickningar, domningar i fingrarna. XT Di2 växlar, 36/24 - 11/40, en framväxel som fick jobba hårt men inte ett enda problem under veckan och vi behövde inte ladda växlarna någon gång!! En grymt bra spec. Något som också övertygat till fullo är däcken jag valde att vi skulle testa fullt ut. Vittoria har börjat efterfrågats i butiken och nu var det ypperligt att testa dessa i tuffast tänkbara terräng. Kombon som vi valt på Monkans hoj blev Mezcar 2.25 TNT bak (TNT som extra förstärkta sidor så man inte skär däcket lika lätt. Mönstret har riktigt bra rull med sidgrepp. Detta är det 2.25 däck med högsta luftkammaren jag testat, grym komfort och stötupptagning) och Peyote 2.25 fram (ej TNT då min erfarenhet är att man inte skär framdäcket lika lätt) samma egenskaper som Mezcal men glesare mönster för ännu bättre "broms" och styrning i fram. Givetvis slanglöst och knappt 1 dl vätska i. Joe´s i Monkans (Vittorias i min för att se om det var någon skillnad, men ingen har punkat så skillnaden är ännu så länge obefintlig). Pumpat 1.6 i fram och 1.7 i bak. Denna däckkombo kommer vara suverän även hemma när det blir lite lösare, jordigare underlag än vi haft här. Betyg 5 av 5!!
 |
| S-Works Camber & Modifierad Spark 910. 2 bra val för TransAlp |
 |
| Hög luftkammare med bästa komforten! Grymma däcksidor gör att däcket fortfarande känns stabilt och inte "kanande" i fälgen vid lågt lufttryck. |
 |
| Vittoria Mezcal 2.25 bredd. |
Min hoj var ju valt en S-Works Camber, manuellt låsbar uppför och de underbara 120 i slag utför. SRAM Eagle, 30 fram och 10-50 i bak. En kombo jag skulle välja alla dagar i veckan när banan ser ut som här. Jag har bytt styre och styrstam till Innolite för att få ner lite vikt och en "race:igare" position på cykeln. Både jag och Monkan har kört med Dropper-Posten som sitter original, mycket välanvända i dessa branter och utförslöpor som ibland kunde uppgå till ca 30 min!! Jag har valt att ha kvar originalhjulen med den bredare fälgen. Kört lite punkteringar på hemmaplan med dessa hjul men då jag såg att luftkammaren var högre på Vittoria däcken än Schwalbe (som jag haft vid punkteringarna) så kände jag att jag ville testa med original. Vilken hit kan jag säga, testade lite olika men valde Mezcal både fram och bak till slut. TNT i bak och det "vanliga" i fram. Sparar lite vikt att inte välja TNT men i bak vågade jag inte då det är så sjukt lätt att skära sönder däcken vid touchar av alla vassa stenar. Men i detta torra underlag som vi mestadels kört på har kombon varit helt suverän. % av 5 här också och jag ser verkligen fram emot att testa däcken på hemmaplan. Jag har till min vikt och åkstil valt att pumpa 1.8 både fram och bak. Kommer gå ner lite på hemmaplan.
Materialet har i bådas fall varit helt suveränt, inte en punka, inte en växeljustering i något av fallen!!
Camebaken, 3 liters vätska, jag hade på ryggen åkte jag med 2 Vittoria Magnum Pitstop. 2 regnjackor och 2 handskar som jag sedan valde att ta ur, vi följde väderprognoserna i 2 olika appar. Jag hade med mig ett första förband. Hade också en Pocpac med lite "fikapengar" :-)
I min Camber hade jag 2 slangar, 3st 25gr patroner med adaptrar på 2 av dom.
I mina fickor hade jag mobil och info med telenummer i en Pocpac. Gel i vänsterfickan och barer i höger fickan.
Monkan bar "endast" en Uswe rygga med drygt 1 liter vätska. I sina fickor hade hon sin telefon i en Pocpac och Enervit GT tabletter.
 |
| Innan TransAlp hade jag knappt burit en rygga men så här i efterhand kan jag lugnt konstatera; -Vi hade inte klarat oss utan denna! Så tur att passform var perfekt... Camelbak Skyline 10LR |
 |
| Lazer Z1, TopNotch hjälm som jag är väldigt positiv till :-) ARS är ett patenterat justeringssystem som sitter uppe på hjälmen. Sitter som smäck. "Pannbandet" jag monterat i denna hjälm är med en inbyggd pulsmätare! LifeBeam. Hur gött som helst att slippa bandet runt bröstkorgen... |
Mat och energiintag.
Super när vi hade husvagnen. Morgonen startade vi upp 2.5 timmar innan start plus tid det tog att ta oss till start. Frukosten bestod av Grötfrukost som Jussi rörde ihop. Förstärkte med mackor och kaffe samt någon banan och/eller om vi kände att det behövdes. Kaffebryggaren var med.
Super när vi hade husvagnen. Morgonen startade vi upp 2.5 timmar innan start plus tid det tog att ta oss till start. Frukosten bestod av Grötfrukost som Jussi rörde ihop. Förstärkte med mackor och kaffe samt någon banan och/eller om vi kände att det behövdes. Kaffebryggaren var med.
Under racet delade vi hela tiden på barer. 1 st (alltså en halv var) började vi med ca 1:10-1:15. nr 2 osv. kom sedan vid ca 45 min. Vi åt 1-2 Enervit GT tabletter före start och 2 till 4 under racet.
Gel delade vi vid minsta svacka på någon av oss. Gick åt 2 till 3 totalt. (så 1-2 per/etapp)
Vid de 2 vätskekontrollerna fyllde vi flaskorna med deras sportdryck samt käkade på 1a kontrollen de fina tjockvåfflorna. På 2a kontrollen var det chockladsockerkaka som gällde. Jag körde med 3 liters Camelbak. Monkan hade 1 flaska plus den jag hade på cykeln. Hon zippade på en 1 liters Camelbak.
Så vätska fick vi båda i oss 2.75 till 3.5 liter per etapp.
 |
| SiS Go som uppladdning, SiS Go Electrolyt under tiden och SiS Go Protein som återhämtning!! Lyckade produkter som verkligen funkat! 4 barer och 3 gel delat på 2 har varit lagom dagsranson + arrangörens finfina fika bord. |
Etapperna.
Startade alltid genomtänkt med en låååång uppför. Väldigt smart då det helt enkelt spred ut sig bland de 500 lag vi var. Att som första etappen göra nästan 1800 hm i ett svep är grymt, visst, 1:a starten och bra väder med sprudlande människor runt omkring sig är fantastiskt men vad jag tänker är, acklimatiseringen! Som tur va hade vi varit i Torbole, Norra Garda sjön innan och cyklat 4 bra pass, varav 2 där vi kommit över 13-1400 hm. För mig så känns detta som enda alternativet att "överleva". Nu var etapp 3 och 4 jobbiga som skam, men att inte ha gjort dessa pass innan start skulle ha gjort att dag 1 och 2 knäckt oss!! Eller åtminstone orsakat att "allt" blivit en pest och pina!! Var ju kämpigt ändå med de blessyrer som min kära drog på sig :-)
Jag upplevde att vi var lite varannan dag i ork och fart. Kanske att jag "piskade" på lite för hårt 1 och 3:dje dagen för 2:a och 4:de var riktigt jobbiga, å´ för att inte prata om den 6:e etappen, då var det så mycket "leche" i benen så vi trodde ju knappt det skulle gå att komma i mål! Att sedan vakna upp den 7:e dagen och vi båda känner att "Idag-kommer-det-gå-bra" var ju helt fantstiskt. Synd på felkörningen men det har vi kommit över. Som jag skrev i dagsbloggen (läs gärna tidigare inlägg) så gör ju vårt slutresultat varken till eller ifrån men det gäller att hålla huvudet på skaft hela tiden för att göra sitt bästa som jag verkligen har som måtto!!
Att ta med sig är också alla delmål man gör under varje etapp. Man cyklar hela tiden mot "bilder" av hur långt det är kvar till nästa krön, kommande brant, nästa vätskestopp m.m. Vad vi inte gjorde vilket jag rekommenderar är att på ramen eller styret lägga "noter" av vad som komma skall och på så vis korta etappen i minst 5 delmål. Kilometer, höjdmeter, asfalt, grus, stig, bära och fikastoppen är viktiga bitar att ha noterat för att skapa en bättre förutsättning. Vi pratade om detta efter flera av etapperna men kände att vi inte hade bra material att fästa på ramen. Lätt att skriva egna i och för sig men, "mycket-se-och-lära"så det gjorde oss inte så mycket denna gång.
Nu och framtid.
Har ju fått höra av Monkan att; -Aldrig mer! Men vääääldigt kul när hon känner att kroppen bara vill ut och cykla igen, redan efter måndagens vila var hon sjukt sugen på att komma ut! Vi som hållt på ett tag vet ju hur imponerande kroppen är, man anpassas sig väääldigt fort. Fick lära mig av en tidigare landslagsåkare (låter hans namn vara o-nämnt) att redan på 3:dje dagen av vila så börjar muskler känna av "latmasken" så man ska passa sig åt båda håll så att säga!! Lätt att få träningen till ett gift och lätt att låta kroppen bli en latmask :-)
När jag cyklade mitt 25-timmarslopp (finns skrivit om i ett tidigare blogginlägg) för några år sedan minns jag så löjligt väl att vid målgång, när man samlat sig i 5-10 minuter, så bröt jag ihop då jag slogs jag av att under 25 timmar inte lagt en enda tanke på annat än just nästa meter, nästa gång man ska äta, var nästa stenparti tar slut, var nästa backe börjar m.m. m.m. Man är så sjukt fokuserad på uppgiften så det finns helt enkelt inte plats för tankar om annat. Under denna vecka har Monica nämnt att detta har kommit över henne också, att sedan på slutet av den 4:de etappen när hon åkt på en rejäl ansträngningsastma, bli mött av våra barn, ja då rann det över!! Fantastiskt vad som händer i kroppen under lite härlig påfrestning...
Ja nu eller då må vi se vad som blir nästa utmaning !? Jag är frestad att göra en repris men tyvärr säger ju Monkan, -Nej - Aldrig mer! Så i så fall får det bli med en "gubbe" gissar jag!!(?). Finns ju fler bra etapplopp också, Swiss Epic eller varför inte Cape Epic ;-)
Vi må som sagt se, hur som helst, faktum kvarstår; - Älskar verkligen att cykla - Jiiihaaaaa....
Startade alltid genomtänkt med en låååång uppför. Väldigt smart då det helt enkelt spred ut sig bland de 500 lag vi var. Att som första etappen göra nästan 1800 hm i ett svep är grymt, visst, 1:a starten och bra väder med sprudlande människor runt omkring sig är fantastiskt men vad jag tänker är, acklimatiseringen! Som tur va hade vi varit i Torbole, Norra Garda sjön innan och cyklat 4 bra pass, varav 2 där vi kommit över 13-1400 hm. För mig så känns detta som enda alternativet att "överleva". Nu var etapp 3 och 4 jobbiga som skam, men att inte ha gjort dessa pass innan start skulle ha gjort att dag 1 och 2 knäckt oss!! Eller åtminstone orsakat att "allt" blivit en pest och pina!! Var ju kämpigt ändå med de blessyrer som min kära drog på sig :-)
Jag upplevde att vi var lite varannan dag i ork och fart. Kanske att jag "piskade" på lite för hårt 1 och 3:dje dagen för 2:a och 4:de var riktigt jobbiga, å´ för att inte prata om den 6:e etappen, då var det så mycket "leche" i benen så vi trodde ju knappt det skulle gå att komma i mål! Att sedan vakna upp den 7:e dagen och vi båda känner att "Idag-kommer-det-gå-bra" var ju helt fantstiskt. Synd på felkörningen men det har vi kommit över. Som jag skrev i dagsbloggen (läs gärna tidigare inlägg) så gör ju vårt slutresultat varken till eller ifrån men det gäller att hålla huvudet på skaft hela tiden för att göra sitt bästa som jag verkligen har som måtto!!
Att ta med sig är också alla delmål man gör under varje etapp. Man cyklar hela tiden mot "bilder" av hur långt det är kvar till nästa krön, kommande brant, nästa vätskestopp m.m. Vad vi inte gjorde vilket jag rekommenderar är att på ramen eller styret lägga "noter" av vad som komma skall och på så vis korta etappen i minst 5 delmål. Kilometer, höjdmeter, asfalt, grus, stig, bära och fikastoppen är viktiga bitar att ha noterat för att skapa en bättre förutsättning. Vi pratade om detta efter flera av etapperna men kände att vi inte hade bra material att fästa på ramen. Lätt att skriva egna i och för sig men, "mycket-se-och-lära"så det gjorde oss inte så mycket denna gång.
 |
| Starten inför veckans näst längsta etapp, 4:an mellan St. Christina - Kaltern Dryga 98 kilometer och över 3000 höjdmeter väntar. Tung tuff astma för Monkan under halva racet, sedan fick vi hjälp och därefter avslutades etappen i en glad överraskning... |
Nu och framtid.
Har ju fått höra av Monkan att; -Aldrig mer! Men vääääldigt kul när hon känner att kroppen bara vill ut och cykla igen, redan efter måndagens vila var hon sjukt sugen på att komma ut! Vi som hållt på ett tag vet ju hur imponerande kroppen är, man anpassas sig väääldigt fort. Fick lära mig av en tidigare landslagsåkare (låter hans namn vara o-nämnt) att redan på 3:dje dagen av vila så börjar muskler känna av "latmasken" så man ska passa sig åt båda håll så att säga!! Lätt att få träningen till ett gift och lätt att låta kroppen bli en latmask :-)
När jag cyklade mitt 25-timmarslopp (finns skrivit om i ett tidigare blogginlägg) för några år sedan minns jag så löjligt väl att vid målgång, när man samlat sig i 5-10 minuter, så bröt jag ihop då jag slogs jag av att under 25 timmar inte lagt en enda tanke på annat än just nästa meter, nästa gång man ska äta, var nästa stenparti tar slut, var nästa backe börjar m.m. m.m. Man är så sjukt fokuserad på uppgiften så det finns helt enkelt inte plats för tankar om annat. Under denna vecka har Monica nämnt att detta har kommit över henne också, att sedan på slutet av den 4:de etappen när hon åkt på en rejäl ansträngningsastma, bli mött av våra barn, ja då rann det över!! Fantastiskt vad som händer i kroppen under lite härlig påfrestning...
 |
| Slutet på etapp 4 Tilde fotar, Theo och Molly jagar på... |
 |
| Gänget som överraskande kom och mötte upp vid målgång av etapp 4 Farmor/mamma Eva, Tilde, Molly, Theo, Felicia och Malin |
Ja nu eller då må vi se vad som blir nästa utmaning !? Jag är frestad att göra en repris men tyvärr säger ju Monkan, -Nej - Aldrig mer! Så i så fall får det bli med en "gubbe" gissar jag!!(?). Finns ju fler bra etapplopp också, Swiss Epic eller varför inte Cape Epic ;-)
 |
| Skål! |
Vi må som sagt se, hur som helst, faktum kvarstår; - Älskar verkligen att cykla - Jiiihaaaaa....
