Transalp 2018 Etapp 7 / Valle del Chiese - Arco

Grrrrr, sover så sjukt dåligt!
Normalt så är det aldrig problem med sömn, visst, jag sover för lite till hur ens vardag ser ut, men liksom, hur svårt ska det va!? Sista gången jag är ute är 00:30 och redan 03:00 har jag vaknat igen! Får ihop 4(!!!) timmar denna natt. Sjukt trött men gör vad jag kan för att vakna till liv och intala mig själv om att dessa dåliga nätter INTE påverkar mig, absolut inte sista dagen av sju!!

Morgon rutinerna flyter på, gröt med lite honung och sedan någon deciliter fruktyoghurt och müsli. Vi går tillsammans igenom höjdkurvorna, ritar in på klisterdekalen SIGMA sponsrar med, hur långa och höga dagens backar är. Planerar om vi ska ta något depåstopp eller inte (finns alltid 2). Klistrar dekalen på överröret av cykeln. Går igenom cykeln än en gång. Byter om, fixar till dagens energi intag, fyller fickorna. Mobil och multiverktyg i högra. Gel i mitten och bar-/er i vänstra tillsammans med GT tabletterna. -Jonas, jag är redo...

Sjukt härlig känsla när vi åter blir uppropade till start, slår mig att vi faktiskt är enda Teamet som får applåder och hejarop när vi rullar fram. Taggade som tusan och jag känner en anspänning som jag inte gjort på många många år, kommer över mig att jag faktiskt la detta åt sidan för typ 17-18 år sedan, känslan av att "behöva" prestera. Visst, vi står inte här för att vinna Transalp ens en gång, vi står här i startfållan för att försvara en 5:e plats vi har, i Master klassen!! Dessutom med 3 min och 40 sek! Varför ska prestationsångesten komma nu, sjukt vilken bubbla som byggts upp, känner igen allt sedan man var mitt i cykelkarriären för 20(!) år sedan. Trycker bort det, garvar lite åt mig själv, vänder mig om, shiiiit va lag som vill vara före oss, tänker direkt på första backen och hur många av alla där bakom som kommer hinna om innan första 300 höjdmetrarna är avklarade, backe 2 är 800 hm, den kommer nästan direkt på 1:a. Sen en 3:dje, den från Ledro sjön och uppåt, 2 gånger tidigare har jag tränat i den, 900 hm. Jag vet precis hur den ser ut, det SKA gå, det ska verkligen gå att hålla våra 3 minuter och 40 sekunder!!

One minute to start, musiken höjs och byter till Ac/Dc, en High five till Jonas. Vi repeterar morgonens genomgång: -Ingen stress, vi gör det så himla rätt och bra som senaste dagarna. Och. Ingen chansning utför nu, inga punkor, hitta flowet i backarna...

Highway to hell, refrängen dånar i högtalarna, five-four-three-two-one... vi är iväg...

Snart dax...

Redo för sista Transalp Etappen, Fullkittad...

3 toppar att bestiga, 2300 hm!

Underbar start med masterbilen framför i ett par kilometer. När första backen kommer tappar vi lag efter lag precis som det brukar se ut. 100 hm avklarade, Långsockorna går om oss, ingen stress nu. Vi tappar kontakten med dom men gör ändå en 1:a bra klättring. Benen mina är riktigt "skrynkliga" idag men det funkar, än så länge. Nu lite utför innan nästa klättring sätter fart. Vi kommer ikapp Långsockorna utför så när andra stigningen börjar är det 3 min och 40 sek till oss ännu, men nu tappar vi, dröjer inte länge förrän dom är borta. Sista 150 höjdmetrarna på stigningen blir till att gå, en smal stig på toppen. Det kommer spöregna och någon åskknall så nu är det riktigt blött och eländigt underlag. Strax innan vi når toppen ger sig regnet. Vi ser verkligen fram emot utförsåkningen...

Smalt och brant utför nu, flera lag i vägen men dom flyttar sig, stor skillnad mot första dagarna tänker jag, -häpp, häpp hojtar vi till. Go go go skriker flera lag efter oss. -Var är dom säger Jonas när vi dundrar utför. Kan ju inte ha hänt nått då borde vi ha sett dom!! Hela DH utförsåkningen är slut, vi har säkert kört om 8-10 lag, rullar ut på asfalten som nu tar oss ner mot Ledrosjön. Där ner ser vi ett par grön/svarta tröjor och Knäsockor. -Hua vad dom måste ha chansat utför, tog verkligen lång tid innan vi såg dom. Men nu ligger vi på, Jonas drar stenhårt på vägen och precis när vi når botten av backen och det vänder uppåt har vi kontakt igen. Jag säger nått till dom om att: -Ough, hi again. You are so strong uphill. We fight and try to caugh you downhill. Vi får nått svar tillbaks men jag hör inte riktigt vad...

Sista backen har börjat, 900 hm upp. För exakt en vecka sedan körde vi upp, då tog det drygt en timma. 3 minuter och 40 sekunder känns tyvärr inte som någon lång tid längre, det tar ej heller någon längre tid innan Långstrumporna börjar gå ifrån oss, jag känner att jag även tappar lite lite på Jonas, biter i satan nu. 100 hm har gått, 800 kvar, phuuu, hur ska detta sluta. 8 "strupar" kvar, det går säger jag till mig själv. Jag hamnar åter en 5-6 meter bakom Jonas. Flera lag börjar komma ikapp oss. Ställer mig upp, 2 tyngre växlar, sätter mig direkt, en lättare, en lättare till. Trycker och drar, trycker och drar. Nu ser vi dom inte längre, ganska tät skog här så det går ej heller se upp i serporna. Vet att när det är 250 hm kvar, då kommer det öppna sig, kommer finnas en depå där. Bit i nu Tommy, lite till, tiden går sjukt långsamt. Fler lag kör om oss, jag är fortsatt 5-6 meter bakom Jonas. Trycker till och är hak i häl igen för att snart tappa några meter. Äntligen kommer "Stelle" skylten (Depå). Blir grymt sugen på att ta med mig en vattenmelon i farten. Åker närmare bordet för att sträcka mig, vinglar till och blir hängande i takställningen till depån, klarar inte att vrida ur foten ens, sjukt trött. Får tag i 2 skivor melon samtidigt som jag med armbågen hänger mot nämnda takställning. Trycker till rejält för att komma loss å´ känner att benen är så skrynkliga. Får fart igen, Jonas tog också en melonbit. Kommer ikapp så när som på 2-3 meter. Tittar upp vänster och ser en cyklist. En röd tröja så det är inte Långstrumporna, tar direkt en tid. När jag når samma punkt som denna cyklist har det gått 3 minuter!! Men vad var det för cyklist? Hur långt före är dom? -Jag fick en tid säger Jonas, -Jag såg dom, vänder han sig om och säger!! I bara farten försöker jag trycka till en gång extra, vill ikapp Jonas. 2 meter bakom, -där framme var dom...

Nu äntligen är vi uppe vid den restaurang som finns, Bocca di Trat. Nu vet jag att det går in på stig/grusväg som är både rotig och stenig, 150 hm kvar. Jonas skriker till: -1 minut och 50 sek!! -VA!??? -Va sa du säger jag. -En minut och femtio sekunder säger Jonas åter. Jag vågar knappt tro det! Men, men, då är det ju så gott som klart!!(?) Inga missar nu så fixar vi det... å´ vilket rus man får i kroppen, sista krönet är snart taget och vi ska ta oss utför en riktigt lång härlig brant med en massa lösa stenar. Har ju åkt den två gånger tidigare så vi vet mycket väl att bromsa hårt och mycket faktiskt är ett måste här. Lag på lag passerar vi, jag går om Jonas, känner mig riktigt pigg i skallen igen, sladdar till några gånger men jag känner att vi båda är trygga i åkningen. Snart nere på asfalten, fartställning ut och där nere i nästa skogsområde ser vi ryggarna på Långsockorna, vi har tagit in knappt 2 minuter. Fantastiskt, när vi kör igenom Tenno är det 7 km kvar till mål. En asfalt uppåt och vi har sånt adrenalin så dom släpper oss. -Vi ligger i lite till säger Jonas, jag är nästan helt säker på att vi är på fjärdeplats, jagar tredje!! Det är så mycket härlig utförsåkning det sista, vi gasar allt vad tyglarna håller, 2 km kvar. Är ikapp ytterligare ett lag, Grand Master ser vi. Så härligt, uppför, sista stigningen, ca 40 hm upp mot ruinen/slottet i Arco. Nu är det bara 1 km kvar, in mot mål, så gött, så gött. -JONAS!! VI ÄR GRYMMA! Vilket Team, så jäkla gött.

Svischar förbi Jussi när han står och hejar, 300 meter in mot mål å´ jösses va härlig känsla detta är... obeskrivligt gött...

Vi får ett toppenmottagande av familj och vänner som är på plats. Hör snart att vi lyckats med veckans bästa placering, en 4:de plats. Treorna var det flera minuter upp till men vi var även närmare dom än någonsin under veckan. Vi är så löjligt nöjda...

Sista etappen mäter 60 km.
2300 höjdmeter.
Vi får en åktid på 3 timmar och 20 minuter.
4 i dagens placering.
Långsockorna blir 30 sek efter idag.

Totalt slutar vi 5:a i Masterklassen.
Avancerar till 28:a totalt, alla klasser.
Vi är verkligen såååå nöjda :-)


Kommer med en summering frampå. Nu lite välförtjänt vila :-)

Transalp 2018 Etapp 6 / Val di Sole - Valle del Chiese

Vi har Världens Bästa Material!!!
Under en vecka som den här så är det av så otroligt stor betydelse, Men!!!

Vårdas det inte så blir det problem, typ de problem vi hade igår.

Denna morgon var vi otroligt lugna och fina, tack vare 5:e platsen vi skaffat oss så slipper vi lägga upp några cyklar 45 min innan start. Vi åkte helt enkelt ut å rullade lite, kände åter så allt var ok på våra cyklar. Tillbaka 20 min innan start vid husbilen, som vi lyckats parkera 45 sek från startlinjen!! Kolla patroner, bars, extra gel idag, sista långa 5 klassade etappen. Japp, klart. Slår mig att vi kollar "bara" sidorna på däcken vid varje tvätt. Finns några minuter kvar, kollar framdäcket (bakdäcket är givetvis helt nytt sedan igår). Å´ idag så visar det sig att "känslan" var rätt, en liten prick mitt i däcket där Liquiden (vätskan vi kör med i däcket) tittar ut. -Tornet, please, ett nytt hjul inne i duschen (cykelprylar överallt i husbilen). Detta kör vi inte på, kan mycket väl ha varit så här på bakdäcket igår, också. (Och det är just detta jag verkligen vill poängtera, ansvaret på en punka är väldigt sällan "otur", otur finns liksom inte...)

Nu var det nya däck fram och bak, 12 min kvar till start, vi rullar fram, tar lite vatten i depån och väntar på detta... 

Underbart att rulla fram till... Jubel!!! Stolta, ja! 2 XC cyklister bland alla tunnisar :-)

Här väntar vi på "vår tur"

Tornet fixar bilderna, gissa varför han kallas Tornet eller Towerhill!!?

Nu gäller det...

Startar vi Wahoo GPS så vi ser dagens höjdkurvor som väntar...

Starten blir en lång transport på väg mot första "startbacken", slingrar sig med masterbilen framför, förbi bl.a VC banan i XC vi var och besökte för 2 veckor sedan. Tar oss förbi campingen vi då bodde på och 9 km senare är vi framme. Gissa om det var skönt och kunna ligga med bland dom första lagen i stället för att ta sig framåt i leden. Visst, nu när vi är framme vid backen och är här i tät så kommer lag efter lag passera oss men det är melodin, kommer hjälpa oss med någon minut trotts att det tär på psyket när vi bara blir passerade. The Fat Crazy DH Swedes :-)

Backen tar ca 1 timma upp, känns skönt att åkt den då vi var här för 2 veckor sedan. När vi når högsta punkt börjar en härlig utförsåkning ner mot Madonna di Campiglio, spanar upp åt höger där vi satt å  fika, skönt att få nått annat å tänka på i typ 7 sek innan nästa fokus blir att köra om så många som möjligt nu när det går utför!! Å´ som vi kör, många lag passeras, precis som jag nämnde för någon dag sedan så flyttar sig lagen vi passerar på ett helt annat sätt nu. Tappar 500 hm och första depån är i sikte. -Jag behöver inte fylla säger jag till Jonas. -Samma här blir svaret...

Å´ helt plötsligt är vi jämsides med "Långsockorna", shiiiit va bra!! Dock väntar nu 800 hm så vi vet att de kommer köra ifrån oss men bara att ha sett dom ger oss hopp. Just där när vi var jämsides så var ju faktiskt vi 5 sek före dom igen!!

Sista 270 höjdmetrarna går in på stig, stenigt satan, en del går, många fastnar, det är vår tur att börja köra om igen. Jonas har riktigt brått, han är urstark idag, känner att jag tappar några sekunder. Det öppnar upp sig, ser "Borås-Pulkabacke", skillnaden är att den inte har någon ända. 200 hm rakt upp, bara 2 strupar tänker jag igen (denna Billingestrupe!!), Jonas cyklar, jag kommer halvvägs, åter retar jag mig på att jag inte har ett 50 drev på innern, eller just nu, ett 51 som det är på kommande XTR!! 

75 hm kvar, en trappa möter oss, även Jonas kliver av, det har varit så löjligt brant att mina långa kliv tagit in de sekunder jag tappade på Jonas tidigare och vi har nog passerat 4 lag. När jag sätter foten på första trappsteget ser jag DEN: Långstrumpan!! Tittar upp och ser även polaren i samma härliga knästrumpa, dock har dom inte teamat färgerna idag...

På toppen har vi kommit förbi den äldre av dom. Polaren verkar inte bry sig om att vänta, förmodligen jäkligt irriterad över att vi är i kapp för nu ska vi "tappa" 1400(!!) höjdmeter, å´ vad vi seglar iväg, jihaaaaa...

Sista 500 hm är det riktigt tuff DH med minst 10 "Achtung" skyltar uppsatta. Sista fasan för oss är att när denna underbara DH är slut är det en asfaltsserpa på 500 hm uppför. På toppen av denna backe är jag riktigt trött men benen snurrat på, inga kramper tänker jag på och det ljuvligaste idag. Det har börjat regna, åskan smäller hejvilt och det bara vräker ner. Nu håller vi tummarna på att de här 400 höjdmetrarna vi har kvar utför blir både grisigt och besvärligt, å´ det gör det...

Så sjukt gött, vår bästa etapp är gjord, vi är totalt pingsura, men säger direkt att de som kommer efter oss har det ännu värre!! Så sjukt gött helt enkelt!!

Sluttid på ca 4:26. 

Vi gör vår bästa placering och blir 5:a

"Långsockorna" var vi 3:27 före, leder nu med 3:42

5:e platsen är våran även i morgon bitti.

7:e plats innehar våra Norska polare, Martin och Sture.

2800 höjdmeter blev det idag. Knappt 80 km

I morgon ska vi i mål, dock väntar 3 asfaltsklättringar, totalt 2300 hm, så The Fat Crazy DH Swedes känner sig jagade!! Haaaahaaa, men målet är närmare än någonsin så nu kör vi, kan inte göra mer än Vårt Bästa! Resten är upp till de som jagar...

Lite härliga bilder från dagen som följer:

Droppern gör världens bästa XC hoj till ett monster utför...
#scsgbg #evalds "specializednordics

På´t bara, Älskart!!

VIP plats idag igen...

Sovsal. Husbilen jag här har bakom min rygg känns 5 av 5 :-)

Vårda, vårda, vårda...

Idag så var vi värda det...

Transalp 2018 Etapp 5 / Dax - Val di Sole (Pellizzano)

Vaknar med foten paketerad i en kylpåse, inte kall längre det är ett som är sant!! Har varit uppe 3 gånger denna natt så det är ingen överraskning när det hugger till rejält i fotknölen då jag sätter ner foten. Hmmmm, ska bli spännande det här...

Vi bor precis vid starten så vi bestämmer oss för att lägga upp cyklarna tidigt å göra de sista förberedelserna därefter. Men först måste vi värma lite och kolla hur fossingen klarar sig med den tejpning jag gjort för att stabilisera och skydda.

Värker som tusan när vi cyklar iväg, blir någon km sen säger jag till Jonas att jag skiter i det här med tejp, nu åker vi å lägger upp cyklarna. -Funkar det alls?  frågar Jonas. -Det funkar blir svaret. När vi lagt upp cyklarna linkar jag tillbaks. -Vill du ha stödhjälp? -Det är snart varmt svarar jag så det får gå. Måste få igång fotleden.

Snart står vi redo på startlinjen, 1 min kvar, Highway to hell dundrar än en gång på för fullt. Svårt att stå still kan jag lova...

Slaget jag fick igår träffade precis på ytterkant av min högra fotknöl. Svullnaden har varit dämpad under natten men så snart jag började vakna igång kom just svullnaden tillbaks därav hemskesmärtan på morgonen. Men starten gick och iväg kom vi...

Dax att lämna Ponte di Legno

Sista förberedelserna

Svullet

Tokladdade

Blev en skön start, Masterbilen höll oss ett par tre kilometer sedan började klättringen, sedan var det tunga tunga ben upp emot toppen, knappt 1300 hm i ett bräde passade oss sämre idag, inte helt oväntat. Tunnisarna kom en efter en, å´ va vi längtade efter toppen och första utför...

Väl uppe, drygt 1 tim och 5 min tog denna stigning, så vart det åtminstone "nästan" plats för 2! Nedanför oss på högersida störtade det ner till dalen vi kom ifrån, ganska högt med andra ord!! Vi gjorde endast attack och omkörningar på 2 lag. Vilka gick fin fint men bara någon minut efter detta fick jag känslan av att bakdäcket började sladdra. Nu åkte vi på ett led, en avsats på ca 40 cm och sedan nämnda dal nedanför oss på höger sida. Var säkert 15 lag samlade.

10 minuter efter min "punkteringskänsla" var det bara att stanna i en kurva där vi fick plats, så andra lag kom förbi. Snabbt fram med patronen jag har redo på ryggen och fyllde upp till väl 2 kg. Å´så iväg. tappade nog 4, kanske 5 lag. 

Nu åkte vi bara och väntade på nästa 200 meters klättring för därefter skulle det bli tokbrant hade vi läst på. Bet i och tappade inga mer lag innan vi var uppe, dock fick vi kliva av på knäppan innan vi var uppe på krönet, å´ ajaj vad det bet till när vi skulle trippa i denna brant. Skönt att vi var över karmen och kunde börja åka, åka riktigt fort. Far om lag efter lag, underbart. Nu börjar vi redan se ryggar vi är vana med att se. Men där, pjuff, pjuff och helt tomt, så sjukt brant, går knappt stanna. Skiiiiit.... känner redan här och nu att vi kommer bränna tid och placeringar...

Får stopp till slut, Jonas bromsar in bakom, vi hjälps åt, först med skum. Ingen ide, sen tänker jag. Kanske poppa ut däcket med en patron. Gör slut på den jag redan använt lite. Ingen ide, blir till att kränga av, bort med UST ventilen, i med ny slang, lag efter lag kommer om, rusar om, går sjukt fort förbi så vi ser inte hur många Team som passerar. Tillslut rullar vi iväg, går väl 2-3 min så är det samma visa igen!! Känner igenom däcket, hittar inget. Ny slang igen, har vi patron kvar, nej, jo. En kvar, pjoffar till och det är fyllt, iväg å´ dra på trisser. Nu kör vi fort men det räcker tyvärr inte långt, ca 1.5 timmar senare är vi i mål. 

Tagit i bra, ja det har vi gjort, men köra in mer än 10 tappade minuter ja det gör man inte på en etapp vi har 3:04 på i mål. Flera av de vi kört jämt med tidigare ligger runt 2:50!! Känns som om vi/jag sabbat bort den lilla lilla chans vi hade på "Strumplaget" som låg 5:a innan dagens start. Dom ledde nämligen med 9 min och 50 sek, lite tröga ben för dom och mer stig än asfalt så tar vi in på dom hade vi peppat oss med...

Vi slår oss ner med våra Stockholmspolare, Team Länna, Johan Possman och Matthias Bohman. Dom har kört förbi oss när vi stog och laga, 2:a eller 3:dje gången, oklart. Vi summerar våra race och man kan lugnt säga att Johan och Matthias är liiiite nöjdare än oss. Det är dom helt klart värda, Grattis boys :-) Vi nämner att vi haft ett litet outtalat mål om att nå just 5:e platsen för det är lite status att få vara bland dom 5 bästa i klassen. På morgonen blir man nämligen uppropad och får gräddfilen in till "elitlagen". Ge inte upp svarar dom men vi har svårt att tro på att vi ska kunna plocka "förmodade" 20 minuter...

Jonas får fram telefonen och kollar resultaten, sjukt bra uppdatering, man har inte varit i mål många minuter innan listan görs färdig allt eftersom. Vi blir 13:e lag och veckans sämsta resultat är givetvis ett faktum. -Hittar inte "strumplaget" säger Jonas. -Konstigt säger jag, såg den ena killen precis, han gick förbi här. -Dom är inte med i listan än, jo nu, på 22, TJUGOANDRA plats. Dom har också haft strul!! Går ytterliggare några sekunder, sen räddar Jonas våran dag fullständigt...

Dom har tappat 9 minuter och 55 sek!!! VI ÄR FEMMA!!! Haaaahaaaa, detta är verkligen Transalp, allt kan hända, håll huvudet högt å´ ge allt, varje sekund kommer avgöra i sista ändan oavsett 10 minuter punktering eller inte det är ett som är sant :-)

Nöjda med dagen, ja det är vi, men om jag är nöjd!? Inte när jag gjort misstag på tävlingsbanan, -Att göra sitt bästa, det är mitt motto så snart jag ställer mig på startlinjen, att få en punka, att få 3!! punkor och behöva göra 4 stopp, det är INTE ens bästa!! Någonstans tog jag ett felaktigt beslut, misstag och punkteringar sker inte annars, så är mitt sätt att se det hela. 

Men jag är väldigt glad att vi nått vårt mål med veckan. Nu tar vi en ordentlig service av våra prylar å gör allt för att dagens misstag inte skall upprepas, tjing...

Idag: 50 km, 1960 hm, 3:04 i tid, 13:e plats idag och 5:a TOTALT i Masterklassen 

En av 2 i "Strumplaget"

Våran idol, "Tom Ritchey", 26" / Helstel / 56 cm styre / Vrålstark

Bohman la sig på knäna idag. Hoppas han är stark och icke svullen i morgon..

Fest

Där står vi idag :-)

Vårda

Dagens bov, jag har prickat en vass sten som säkerligen satt fast.
Lösa stenar ger sällan punka...

Har nog 5 rejäla revor på sidorna likt ovan. Sidovägsskydd (extra punkaskydd) är ett måste.
#vittoriatires // 5 av 5 Tevald

Jonas fixar Ratcheten