Cape Epic 2023 / Etapp 7 Oak Lourensford Wine Estate till Val de Vie och slutsummering på det 😀

Tillbaka ett dygn, Lördagkväll, regnet har kommit och gått hela dagen. Var skiten långt in på kroppen trots att jag var en av få (den enda jag såg) som använde shorts under dagen som gick. En varm dusch efter racet hade gjort susen men nu på kvällen hade jag åter dalat i blodsockret och inte ett dugg bättre blev det efter det lilla jag än en gång fick i mig på middagen.

Tänkte komma i säng vid 21 men precis då öppnade sig himlen, herre jösses, det ska inte vara lätt det här!!! Asså det är mycket, mycket, vatten som hävs ut... 🙃 Bestämde mig för att hämta sovsäck och madrass å ta natten i "Chil-arean". Mindre sannorlikt att den blåser bort eller dränks, var redan ett 40 tal som valt samma strategi. Sov helt ok, inte uppe mer än 3 gånger så ca 5.5 tim sömn. Sliten, trött!(??) -Joråsåatt...

Frukost blev idag, söndag, inga skedar yougurt alls, endast en halv tallrik gröt gick ner. En halv kaffe med mjölk och 1.5 del äpplejuice som även den började smaka allt ännat än "smaka-gött"!!

Var 30 minuter senare start idag så jag han få ner sovsäck å smutskläder mm från igår i stora väskan. Jussi var ju (tyvärr) kvar i området så han skulle sedan ta hand om väskan så den kom med mot målet. Jag fick ihop allt med 45 sek till godo när jag idag rullade in till den sista etappen!! Står i startled C. Varit nere å vänt i G. Och så klart, A hade funkat om kroppen varit med en. Saknade Jussi givetvis, än mer idag när faktiskt solen tittade fram samtidigt som speakern säger...

9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 and goooo!!!

Gött å stå sist, ingen stress, en grupp där jag vet att när jag nu lägger mig i underkant på det som känns bra annars kommer räcka långt i detta gäng. Funderar än en gång på var Jussi tog vägen (visste inte nu men han fick ännu en påse med dropp :-O ) men nu var vi iväg, i SOLSKEN!! ÄNTLIGEN, sista etappen 😀

Jennie å Ester i samma startgrupp, önskade dom glatt lycka till när jag rullade förbi efter någon kilometer. Nu började direkt en lång härlig klättring, ca 45 min hade jag räknat ut. Underlaget var likt övre delen på Dammrundan, hårt och fin transportväg, trots allt regn igår, upp och upp, ca 700 hm 😀 Väl uppe var det asgrym utför, betydligt brantare, mycket runt 15% och 2 spår med mycket sten i båda. När det planade ut var det lite bebyggt och vi var på väg in mot Stellenbosch, fullt med publik ute och hejjade, och fantastiska MTB parken med bland annat beryktade G-spott vi körde mycket på för 3 år sedan då allt ställdes in med pandemin.

Nu hade det gått 90-100 minuter, jag hade fått zippa i mig en halvliter vätska med mineraler ifrån camelbacken. Ville fortsätta använda camelbacken för då var det lättare för mig att dricka något alls. Terrängen är mest bökig så oftast svårt att hinna med flaskan trots långa etapper. Började känna lite mer energi av både drickan och att solen värmde på, klockan närmade sig 10 och jag hade "bara" ca 3 timmar kvar av denna, ja detta "Untamed race"!! 

Efter ljuvliga Stellenbosch vart dagens andra långa klättring, singletrack uppför Holbook Trail. Lite små känd stig likt G-spot. Förundras än en gång av hur dåligt det cyklas så snart det blir lite stenar och rötter, alltså även uppför!! Påminner dock mig själv omgående om att detta är nivån du, jag själv, fixar här och nu, ta det lugnt 😀

Grus och stig i drygt 2.5 timmar nu och vi är uppe på berg 2. Så gött för nu börjar en sagolik resa utför, det är Cape Epics utvalda segment för dagen, Toyota Segment. Det är hopp, dropp, burps, stepdowns, kurvor och vallar om vartannat. Toyota segmentet hinner inte ta slut innan nästa "bike park slinga" börjar. Som tur är kommer vi snart ut på en liten skogsväg och man kan spurta om 6-7 team som samlats framför. Sen fortsätter detta ljuvliga, slinga på slinga. Länge..!! Väl slut så kommer jag fram till att energin är vrålslut, öppnar en bar, får i mig halva. Ser skylten, 1 km till Service point!! Spottar ut baren... 😅

5-6 dl Cola smakar smaskens nu också 3 potatisar, bara 2 mil kvar. Drygt en timma tänker jag å' drar vidare. Vingård å Bike Park på Bike Park. Känns som om vingårdsägarna bestämt sig för att bygga bästa Bike Parken hos sig!! 5 km skylten kommer upp. Åker in i ännu ett inhängnat stor luxöst område. Visar sig vara slut destinationen, Val de Vie!! 

Så jäkla gött, å' vilket avslut det blev. 8 mil å' 2000 hm i en heeelt fantastisk miljö, massor och åter massor av grym MTB. Så fantastiskt nöjd, sjukt nöjd!! Men satan så slut, å' till vilket pris har detta varit värt..!?

HOTELLFEST! Bästa priset (icke ens på bild) var de uppsträckta lakarna i hotellsängen. OM, jag somnad snabbt och tidigt!? Svar: -JAAAA

Jag har stålsatt mig många gånger i livet, i vardagen, i träningen och framför allt i riktigt tuffa race. Varje gång jag gjort det har det slutat väl, jag har känt att "lite till, så funkar det, du klarar det, du är i mål". Å' det har så varit, jag har hoppat, jublat å' gett mig själv beröm för något jag känner mig stolt över när mållinjen väl passeras!! Denna gång är gränsen flyttad lite till å' jag varken känner att jag hoppar eller jublar, självklart handlar det ju mycket om att min käre vänn, Jussi, inte är med över mållinjen, Team evalds.se fick inget slutresultat!! Men orken och att ha tappat ca 10% av ens kroppsvikt på 8 dagar, ja det känns...

ONSDAG 29:e mars, 3 dagar efter målgång!! 

Idag jublar jag 😀 jorå, svinnöjd över en enorm prestation 💪💪.

Men varit otroligt trött givetvis. I måndags hämtade vi ut tabletter som ska hjälpa mot magviruset vi fått. 

2 kapslar 3ggn om dagen, ca var 6e timma i 5 dagar.

Först i går, tisdag eftermiddag, som maten börjat smaka någorlunda, eller överhuvudtaget. Idag onsdag känns det ännu lite bättre, såpass mycket bättre att jag orkat börja reflektera över denna magiskt häftiga, tuffa, långa, oväntade, väntade, grymma tävling. The Untamed Cape Epic.

Jag har gjort många tävlingsstarter, över 1000. Kört dyngstävlingar, etapplopp och många fräcka utmaningar. Jag har flera polare som Philip Tuffe Tavell och Calle Friberg som varit här å' kört för att vinna och få bra resultat. 19 år har tävlingen gått, Tuffe var med tidigt och givet var det stentufft redan då. Allt detta visste jag.

Hade också koll på tältbyn, stora serveringstältet och att 1000 pers skulle hänga här. Dålig mage då(?) Ja självklart att man kan få diarré av andra bakterieflorer givetvis, MEN. Jag är själv lyckligt lottad här som genom åren sällan åker på någon influensa eller ens blir "mjuk" i magen. Så att detta skulle ställa till det så in i helv... ja det vart jag verkligen inte inställd på!!

Var ju hos doktorn efter etapp 2 (tisdag), då hade jag varit risig en dag men kände ingen större oro för egen del. Jag trodde nog att ett par dundertabletter vi där å då fick skulle räcka, men icke...

65 pers var inskrivna som magsjuka sa läkaren på tisdag. När Jussi vart där på söndag morgon, då han fick sin sista påse dropp (4 totalt) ja då prata läkaren om 6-700 pers, alltså halva startfältet!!! Det verkade sprida sig på "kontaktytor" som toa och matsal trots alla försök till renlighet. Det var så mycket vidriga syner med detta bajande och vårslöshet i duschar och på toaletterna så jag varken vill eller orkar skriva om det!! Ett är sant, detta var ingen vanlig influensa eller liknande utan helt enkelt ett virus som slog ut magsmältning och hur man tar upp näringen av maten. Då med följd av diarré som för många inte ens gick att hålla tillbaka!!! Det var många tuffa kämpar där ute oavsett om man var kvar å' körde tävlingen eller blev kvar i depån på morgonen. 

För egen del tappade jag matlusten totalt efter onsdag, etapp 3. Trodde på torsdag kväll att: -Kändes det inte lite bättre nu igen, men icke. Då kom nya bakslag på natten.

Tabletterna vi fick hjälpte nog inget, inte som märktes i alla fall. Jag hade från tisdag ett jäkla tryck uppe i magen, inte som knip men något däråt. Försvann när jag varje kväll knaprade en ipren. Kom tillbaks direkt på morgonen när jag gick upp (fanns även på natten när jag var uppe och rände men bättre när jag låg still). Detta tryck försvann så snart jag började cykla så det var ljuvligt, dock tog det långt över en timma sista dagarna innan det vart så.

På måndag i Cape Town var allt vi mäktade med att skaffa de nya tabletterna, vi hade då också fått till oss att detta "virus", en bugg ( 😮 ) huserat runt i 2-3 månader!!! På tisdag hade maten vi nu fått i oss börjat ge tillbaks kännbar energi. Nu idag onsdag, 9 dagar efter att det började bli skit i magen känns det bättre. Men tyvärr är det fortsatt inte 100. 

Tisdag, 28 mars, energin har börjat återvända. Att göra slut på 6, 7, 8000 kcal om dagen och få i sig 1600 till 2100 med ett sömnintagg på snitt 5 timmar och 40 minuter under 8 dagar är inte ok!! ca 10% av kroppshyddan har under dessa dagar "ramlat av".

Etapp 3 var fortsatt ok i ork, när etapp 4 var igång, ett kortare TT (ca 3 timmar) kunde jag också spänna på lite men under detta race kände jag att nu var det bara överlevnad med låg, låg puls som gällde sista kommande 3 etapperna.

Maxade 125 i puls (har drygt 150 numera) och snittade mellan 95-100 på de sista 3 etapperna.

Vilopuls under veckan, Prolog till E1, 40. Etapp 1 till Etapp 7, 45(!!). Sedan har det sänkts undan för undan. Onsdag till torsdag, 40. Så nu närmar det sig, (37) 38 (39), som jag håller på hemmaplan. 

Med facit i hand då!!(?)

Ja om man nu ser till vår rutin och alla tävlingar vi gjort så skulle vi givetvis gått fullständigt all-in även detta race!! Uppgraderat till minst husbils alternativet (men då hade vi behövt 1 eller helst 2 goa kamrater eller service snubbar som kunna hjälpt till med matlagning och marktjänst). Eller allra helst skulle vi nog gått på Hotell alternativet (ca 40 000 sek i uppgradering) då hade vi helt kommit ifrån arenan och kört racet som ett race det är!! Men... vi ser oss inte som "tävlande cyklister" längre och hade verkligen inte detta som ett alternativ. 

Ett äventyr. 

Ja det skulle det vara och så blev det, med råge på allt i själva "äventyret" 😅