Ett löppass runt Svineviken

Årspremiär på min runda jag har på Orust, kuperad mil på ca 140 höjdmeter. Lite grusväg men huvudsak asfalt. Sprang mitt på dagen så svetten pärlade sig bra. Lite fakta:

Årspremiär på min favoritrunda, Rånäs - Orust. 10.99 km enl. GPS:en men inte mer än 10.50 enl. Polar / 40:23 / Max 156 - Snitt 142 (83%) - Rec 156 till 147 (30 sec)

Skapad av My Tracks på Android.

Plocka med adressen nedan å´ sätt den i webbfönstret för att se rundan:

http://maps.google.se/maps/ms?msa=0&msid=214789145266656710541.0004a91b0e9a10ab02a4e

25 juli 2011 // Testar MTB…

Idag är det dags att åka hem så vi käkar frukost i cykelkläderna för att hinna med å´ testa lite MTB hojar.

Helt nya Stumpjumper FSR 26” och Camber 29er blir det i ett första test. Båda cyklarna inbjuder till en härlig lekfullhet, faktiskt både uppför och utför. Stora fördelen uppför är den upprätta sadelstolpen och grymma greppet man får i lite mönstrade däck, Captain. Jag har knappt ett släpp i backen där ex.vis ett par RaceKing/RacingRalph/Rennegade hade gjort att cykeln stannat i leran och det våta gräset. Båda cyklarna har Command Post så när vi kommer upp på toppen är det bara att trycka på ett reglage på styret och dom fina ”klätterhojarna” förvandlas till något som liknar DH eller åtminstonde Freeride med en låga sittpunkt sadelstolpen intar. Nu har vi riktigt kul, slingrande stig med rötter lite stenar och lera. Väldigt likt vår svenska terräng när det regnat lite.

Vi är positiva till hojarnas beteende. Cambern med sina 29” hjul passar fint på dom flesta XC banorna, speciellt om man inte har någon ambition för att vinna. Prestera men att kunna göra det med ett leende för att komforten är så underbar. Stumpjumpern har liknande egenskaper men med denna hoj får det gärna vara stökigare än ett Långlopp hemmavi brukar inbjuda till.

Nästa test blir på en Carve 29er, helt ny modell inför 2012, och en Stumpjumper HT Expert Carbon 29er. Båda cyklarna är som gjorda för XC race, Stumpjumpern till dig som vill vinna race och Carven till dig som vill ha den optimala Långloppscykeln utan att gräva för djupt i besparingarna. Skillnaderna då, jo man märker omgående att Carven är lite lugnare, något snällare geometri vilket gör att du känner dig stabilare när det går utför. Stumjumper cykeln har en något brantare gaffelvinkel och du känner direkt att cykeln blir rappare.

Hjul är alltid viktigt på en cykel, på en 29er är det ännu viktigare om du vill känna den där riktigt härliga kvickheten. Stumpjumpern har denna egenskap och då sitter det ändock inte dom lättaste carbonhjulen på. Stumpjumpern har också Brainfunktionen inbyggd i framdämparen och denna funktion är helt outstandig. Att aldrig behöva tänka på lockout utan bara veta att när man ställer sig upp så är det stumt och det svarar.

Carven vinner som jag nämnt när det gäller stabiliteten och tryggheten i åkningen, rötter, stenar m.m. forceras på ett mycket säkrar/snabbare sätt än med 26” hjulen. Med dom härliga 29er hjulen så får man också ett härligt driv när man kommer över krön och sätter fart på grejorna igen. Det absolut mest prisvärda alternativet om man vill köra fortare på ex.vis MTB Vasan.

Vi testade i knappt 1 timma. // Dags att åka hem till Svedala igen…

Dax att köra ifrån Fredrik Kessiakoff

SÖNDAG 14/7 - Kitbüheler Horn

Idag söndag stog det föreläsning om racer och dess nyheterna på programmet under förmiddagen och på eftermiddagen var det dags att testa den nya SL4:an, hojen Contador vann Girot på!

Jag och Jimmy han aldrig med toppen ifjol, toppen jag syftar på är alltså Kitbüheler Horn – Etappen med den tuffaste avslutningen i Pro Tour cirkusen, tuffare än kändare avslutningar som Alpe d'Huez. Den avslutningen har en snittlutning på 9% här i Kitzbühl är snittlutningen på sista 7 kilometrarna knappt 13!! Procent. Fredrik Kessiakoff vann ju för några veckor sedan Österrike runt, han körde då upp dessa 7 kilometer på 29 minuter, då avgjorde han hela racet med ca 1.5 minuter i denna klättring. Alltså runt 30 minuter på 7 km, ungefär samma fart som man har när man springer tänkte jag, kanske man kan klara 35 minuter då, 5 min/kilometer.

Hur vet man då att alla klockar på samma sätt, jo det är så finurligt att staden här har satt upp en ”kvitto” maskin med inbyggd klocka, du trycker helt enkelt till dig en biljett med en streckkod på och sen kör du upp till toppen och scannar av biljetten. Här gör man således en registrering och placeras in i en resultatlista. Superproffsigt. Kessiakoff stannade naturligtvis inte för att plocka en biljett men tiden hans kommer från säkra källor, ett sms från han själv J.

Jag och Jimmy värmde upp genom att testa Tarmac SL4 mot Roubaix SL3. Vi bytte hojar fram och tillbaks och kom fram till samma slutsats, Roubaix är en otroligt kompakt och ”race-ig” hoj för att vara en ”komfort-cykel”, man sitter lite högre i styret (vilket inbjuder till att lättare utnyttja bocken) och man har något flackare gaffelvinkel vilket gör att den trotts sin kompakta känsla känner av den ökade stabiliteten som gaffelvinkeln avgör.

Tarmacen inbjuder mer till att stå upp på, klättra, klättra å´ klättra känns helt rätt. Vengen som vi testat hemma mot Roubaixen blir ännu mer attackvillig, den cykeln skall du välja om du vill sitta i spetts på klungan och vinna spurter liknande Cavendish.

Vi tryckte ut varsin biljett och drog iväg, ganska snart var jag förbi Jimmy och det kändes skönt och veta att cykeln jag for fram på vägde en bit under 7 kilo! Men vilket motlut, första kilometern tog drygt 5 minuter och då har ju knappt backen börjat, när vi åkt 2 kilometer kom första procent skylten 13,6%, kommande kilometer var inte rolig, jag hade gjort första 3 på 18 minuter!! Satan i gatan, om drygt tio så ska man alltså vara i mål! Vad har hänt med klätterformen!? Vänder mig bakåt och ser att Jimmy är borta men förtusan en MTB cyklist är på väg i kapp mig, var första 3 jobbiga så är det ingenting om vad som nu komma skall!

MTB cyklisten närmar sig mer och mer ser en ny procentskyllt 16,9%, alltså nu börjar jag sicksacka, har ju för tusan hälften kvar och jag sicksackar! På en utväxling av 36/52 och en kasset som stegrar sig till 27. Jag kommer aldrig ifråga sätta kompakt mer, inte 3 delat heller för den delen, -Var är tredje drevet, det här kommer aldrig gå. MTB cyklisten går givetvis om på lätta fina växlar, ca 80 i cadens! Känns toppen å´ försöka gå in på hjul med 40 i cadens, helt sjukt va trögt det går…

3 kilometer kvar och nu kommer den, 22,9%, satan va brant det är., jag har släppt att MTB cyklisten försvunnit, nu handlar det om att komma upp. Börjar fundera på om Jimmy har vänt, flyger i väg lite i tankarna å´ får syn på MTB cyklisten igen, klockar honom vid 2 kilometersskylten, tar mig 40 sek dit och nu har jag 29.40 på min klocka, min nya superduperidol (som då var junior och jag cyklade jämt med på Gran Canaria i bergen för snart 15 år sedan) Fredrik Kessiakoff har alltså gått i mål när det återstår 2 kilometer. 2 kilometer kvar, nu måste det plana ut tänker jag men icke, icke, icke dom sista 2 kilometrarna går in i en dimma som är så tät att jag håller blicken en meter framför framdäcket och hoppas hårt att jag ska höra om det kommer en bil för jösses vad jag kör fortsatt sicksack. Nu passerar jag 500 meter kvar och klockan står på ganska precis 40 minuter, klarar inte en 40 tänker jag så där lagom positivt. Det går eller kryper ytterliggare 2 minuter innan jag i ett grått dunkel ser en byggnad, framme. Satan i gatan vilken klättring, scannar av min biljett och den visar 42.20. Vilken hjälte han är – Hejja Fredrik, du är bäst!

Pratar lite med MTB killen, visar sig vara en Tysk som också är med på dealer launchen med Specialized. Han åkte racer i fjol och avslöjade att han var snabbare på MTB, 39 minuter, givetvis kom han på en 29er, än han var på racern ifjol. Han hade visst fått sicksacka upp då! Vad menar han tänkte jag, sicksacka!! Ja jösses, en minnesvärd backe som jag hoppas snart få köra igen. 37 blir då målsättningen för det är rekordet för en annan ”tunnis”, Fredrik Modin (då räknar jag inte med hans 32 minuter som han hade när han körde Österrike runt J ). Jimmy fixade 48 och många pratar om att 60 minuter är en bra målsättning så vi gjorde väl inte bort oss helt…

Avslutar med en kaffe och MTB tyskens sales rep. Knökar in oss i bilen så vi slipper cykla ner i det 6-7 gradiga vädret // Tack hej

DH ner för Hannenkamen i kitzbühl

Då har vi kommit ner till Kitzbühl, andra året här med Specialized dealer launch.

Idag stog det MTB på programmet under förmiddagen också föreläsningar om nyheterna på eftermiddagen, MTB och Tillbehör.

Valde en DH rigg, Demo 8 har fått så grymt bra kritik och ifjol när den var helt ny fick jag aldrig möjlighet att testa den då det var kö hela tiden för att provköra den i dom underbara bergen här. Ifjol testade jag Cambern och Enduron. Cambern riktar sig mer till XC och Trail, Enduron från Trail till Freeride. Men nu var det äntligen dags för en ”riktig” utförsåka hoj. Vi tog liften upp till 1860 m.ö.h och så ner för en led som är sjukt fin. Grusväg, Trails (stigar) och riktiga DH partier med mycket rötter. Stenar möter vi mer på stigarna så det enda som saknas är riktigt ”sten-dravell” men det gör inget då rotpartierna är branta så du kan knappt gå varken upp eller ner. Ifjol hade jag Cambern på just detta ställe, då kasade/halkade jag till och fick kasa mig ner från träd till träd. Nu lutade man bak tyngdpunkten och flöt ner så lugnt å´ gött, otroligt stor skillnad på flyt, fäste och tyngdpunkt i cykeln. Butcher däcken på 2.3 hjälper givetvis till att hålla hjulen i marken men hela cykeln känns fantastiskt balanserad för branter liknande detta. Grymt imponerande.

Jag var inte på hugget för att attackera backen då jag inte riktigt kommer ihåg vad som väntar bakom krön eller krök men farten som uppbringades hade känts som ”Världsmästarfart” om jag åkt på min Epic som står hemma. Stabiliteten, shimsningen/tuningen i dämparna är så fruktansvärt rätt balanserade för varandra, så det inbjuder till att åka riktigt fort. Att man sen åker med en fingerspets på vardera broms och bara ”durtar” till lite när det behövs gör att man känner sig helt trygg. Lätt att förstå att Sam Hill och grabbarna tycker om hojen.

Hade man haft den här hojen i mitten på 90-talet när man bla. var 6:a på Nordiska Mästerskapen i DH hade jag inte bara sopat rent hus där, man hade vunnit varenda DH race inkl. VM J Härligt å´ känna att utvecklingen går framåt…

Vi höll på i ca 1.5 timmar. Utförsåkningen från 1860 höjdmeter till ca 600 tog knappt 1 timma

Ett underbart morgonpass på "Drömhojen"

S-Works Roubaix SL3 vilken dröm, Specialized pratar alltid om att, 1, göra en "lätt" cykel är inga problem, man säger också att, 2, göra en "vridstyv" cykel är inga problem och avslutningsvis säger man att, 3, göra en "komfortabel" cykel är inga problem. Men, problemen uppstår när man skall lägga ihop dessa 3 parametrar och göra det till - Världens bästa cykel - Styvhet till komfortabelt med lägsta vikt. Med Roubaix SL3 har man nog kommit så nära det bara går...

Helt vindstilla och 20 grader kl. 07.30 gjorde att jag skarvade på till 28 km på 48 minuter, snitt 35 enligt datorn.

7 km löpning

Körde min platta runda mot Nedervara och Arentorp, ingen stunns i dessa ben men så kan det väl få va´!

Första kilometern på 4.20 sluttid 27:45 på 7 kilometer. Over and out // T

Till jobbet

Fint väder i dag på morgonen, strålande sol och... Motvind! Blev ett väldigt lugnt å´ gött "återhämtningspass" till Kvänum. 45 minuter tog dagens 19 kilometer. Igår var det både upp, ner, platt, motvind, kantvind, you name it å´då tog 19 kilometersvarvet 27-29 minuter!!

Jaja, fick ju lite bra hjälp av Johannes och Fredrik, tack ska ni ha förresten. Glömde nämna det i föregående inlägg, ni var grymma! Tryckte av mig där jag förr om åren var som starkast :-) F. Jansberger lurade mig faktiskt, jag låg på Johannes hjul och klarade inte att gå med när han lugnt å´ fint ställde sig upp och ökade, luckan växte å´ växte, jag började muttra massa ursäkter till Fredrik om att det inte var meningen å´ så där som man kan göra i sina "svaga" ögonblick. Då lägger han på värsta rycket som om mållinjen väntade strax där framme, jag var givetvis totalrökt så Johannes kollade lugnt bakåt å´ såg vad som skett, väntade in Jansberger, så inte svårare än så lurade dom bort mig :-)

Natti

Tävling! Onsdag den 14:onde, LCK´s linjelopp.

Ja, äntligen kändes det som! Jag har faktiskt fått ihop 3 tävlingar denna månad hitintills, en mer än man fått ihop träningspass! så ärligt, det börjar kännas riktigt bra i ben å´ lunga igen :-) Midnattsloppet, löptävlingen vi har i Kvänum sprang jag 1 juli, missade att rapportera om den men så var det. 10 km på 41 minuter får man inte någon direkt skrämselhicka av men jag fick fart på skallen igen så det var bonusen för att få fart på maskineriet.

Klockan 17.50 skulle anmälan vara gjord vid Västerplana på Kinnekulle. 18.00 skulle racet dra igång. 3 varv på en 19 kilometers bana var det som gällde. Jag fick med Viktor Bergman i bilen från Kvänum, vi gled in 17.51, tutade å´ vinkade på startfältet och "seketariatet" så anmälan var därmed ganska hårfin! Brorsan kom, inte glidande utan mer på höga varv, in 10 minuter senare men kamraterna i startfältet och "seketariatet" var snälla nog att vänta in honom!!

När vi gjorde oss klara för start gjorde jag mig till minnes en sverigecup i MTB som kördes någon gång 97-98 på Kviberg i Göteborg. Jag var även då en vän av tider, kom liiiiiite små sent till tävlingsområdet. Hittade min nummerlapp i våran klubbuss, på med den. Kollade gel, slang, patron och multiverktyg i fickan, klart! En sista check på hojen, perfekt! Å´ så iväg för att värma upp, 7 minuter till start - bajnödig!! Leta efter toa, hittar ingen ut i skogen, av med tröja, ner med hängslebyxa, behov, på med allt igen, kolla så inget ramlat ur fickorna, på cykeln å´ så kollar jag klockan, 1 minut till start! Järnet till starten, cyklar mot hela startfältet ser att repet fortfarande är dragit framför alla (typ 80 pers på detta årtionde), gött tänker jag - 15 SEKUNDER skriker starten - HÄR KOMMER JAG, skriker jag. Sladdar runt hojen in i första led å´så gick det en 10 sek innan starten sköt i "bössan"!! Haaahhaa, härliga minnen, tur att man var seedad i första led. Vill minnas att jag var 6 denna dag i mål men det är en annan historia.

Enda likhet med kvällens linjelopp var väl att jag var lika väl uppvärmd, typ inget! Hur gick racet då? Jo väldigt bra faktiskt, jag låter Johannes "The big machine" berätta, snott från hans blogg: http://johanneskarlsson.blogspot.com/2011/07/drabbning-i-vasterplana.html

Drabbning i Västerplana

I kväll har det varit onsdagsrace med Västerplana som utgångspunkt. Varvet mätte knappa två mil och skulle köras tre gånger. Banan bjöd på det mesta, dvs motvind, kantvind, snabba utförslöpor och givetvis lite motlut. Jag, Jberg och Karl slöt upp lite tidigare för att reka banan och hinna värma upp lite (visa av erfarenhet). Fysiken var god hos oss alla vilket bäddade för ett spännande race. Väl tillbaka till start- och målplats hade lidköpingsgänget dykt upp. Strax därefter anlände Tommy, Sääv och Viktor från Kvänum. Därpå dök tre vassa falköpingsåkare upp och sist med inte minst gjorde även Jimmy E entré. Relativt stort startfält! Mycket inspirerande. Iväg åkte vi och jag och Jberg satte oss i spets i motvinden upp till Medelplana. Där gjorde vi 90 grader höger, fick kantvind och dagens första attack var ett faktum (av undertecknad). Jag placerade mig så att enbart Jberg skulle få plats på min "vinge". Resten fick antingen åka i gruskanten/ diket eller hamna på strängen. Tommy hade ju lovat att han skulle agera plåster på mig idag och MTB-åkare som han är, satte han sig i grussträngen närmast diket. Med sig på hjul fick han även Karl. Vi fick en lite lucka som krympte en smula till utförskörningen. Här kom dock lite trafik i vägen och Tommy såg sin chans att attackera. Jag och Jberg krokade på och vi höll för några ögonblick en bit över 60  blås. Detta räckte för att skapa dagens utbrytning. Vi fick ett fint samarbete. Jberg körde på bra som vanligt. Tommy grinade bitvis illa, men var ändå den jag var mest orolig för. Han har ett sjukt tävlingspsyke och ger man honom minsta övertag så kan det vara kört. Alltså blev plan A att göra sig av med teamchefen. Detta kom att ske i backen innan mål på andra varvet. Jag tryckte på lite extra uppför. Jansberger var fräsch nog att täta luckan upp till mig, men Tommy fick ge sig. Jag och Jberg rullade på ett varv till. Det gick tämligen odramatiskt och Jberg såg verkligen till att ta sin del av förningarna trots att han började bli sliten. Bra jobbat! Sista gången in i backen hade Jansberger bestämt sig för att nöja sig med andraplatsen så jag fick en ordentlig lucka när jag ställde mig upp i pedalerna. Sista biten in mot mål behövde jag bara se till att luckan mellan oss inte krympte och jag kunde rulla över mållinjen som segrare. Jberg kom strax efter och mycket glädjande så hade Tommy lyckats hålla undan för klungan och rullade in på en mycket hedersam tredjeplats. Starkt! Jag kommer få det svettigt om han börjar träna på "riktigt"... Fyra blev Sääv som därmed även plockade hem klungspurten. Även Karl körde starkt och var med klungan där det tydligen hade attackerats hej vilt från Falköpingåkarna på slutet. Mer sånt!

Sammanfattningsvis fick teamet ett superbra träningspass. Heder åt Lidköpings CK som arrangerar!

Johannes tid var ca 1:24:20

Janis tid var ca 1:25

Tid på mig var ca 1.27

Klungan (Christian i spetts) knappt 1.29

Ja övrigt eller mer hittar du på Lidköpings hemsida: http://www.laget.se/lidkopingsck/3587-nyhetsarkiv-item-119412.html

Stackars muskler

Onsdagens duathlon race tog rejält på benen, har ju inte kört något duathlon pass sedan vi vann Butlers Triathlon 2003!! Under min MTB "karriär", 91-00, skarvade jag väldigt ofta på med 1-3 km löpning på vinterns distanspass så momenten är inget nytt men musklerna har definitivt glömt av det för jösses va ömma dom varit i några dagar.

Körde ett lätt löppass i går, första kilometern tog jag kortare löpsteg än vad Molly har när hon springer runt med sina dockor, 5:15. Efter 3-4 kilometer började kroppen och musklerna, benen, vakna till liv. Gött!

Blev 7 kilometer på 32 minuter.

Provkörning av Vengen

5 timmars sömn, väcker barnen, tvätt, tänder, kläder, cykelkläder på mig själv, ett glas vatten till gänget å´ i väg på våra cyklar - nu börjar man vakna till liv. Lämnar av kidsen en efter en å´ sådär en kvart i åtta drar man mot Kvänum.

Vindstilla och en Venge mellan benen. Grymt va rapp den är, åkte på min superhottade S-Works Roubaix SL3 igår. Märks direkt att jag sitter brantare och mer attackvilligt på Vengen, börjar faktiskt fundera på om jag verkligen "både" sprang och cyklade igår, benen svarar ju som bara den!! Eller är det cykelns förtjänst :-) Tar låga 30 minuter att åka mina 18 kilometer så det blir till att testa min Roubaix direkt på detta. Man märker omgående att Vengen är gjord för att klyva vind och avgöra en spurt men det dröjer inte många minuter innan jag märker att Roubaixen är komfortablare i sittställningen. Något flakare styrvinkel och högre styrhuvud gör den mer "lugn" på vägen. Ska jag åka länge så lär jag trivas bättre på den jag har. Ska jag åka fort och spurta är klart att Vengen vinner, precis som Specialized har tagit fram dom för :-) Ser redan fram emot att testa Tarmac SL4:an, vilket drömjobb man har...

Ps. konstigt att inte Jimmy fixade lite bättre cykeltid igår, han åkte ju ändock på Vengen! Kanske benen spelar lite roll ändå...

Duathlon race i Råda 5 juli

Var otroligt stel innan start, Midnattsloppet i fredags satt fortfarande som två stolpar i benen. Att man aldrig lär sig att stretcha! Men vad kan man begära, jag har ju inte ens lärt mig att värma upp!! Pang, starten gick...
Vi var 20 man som kastade oss iväg på första 5 km, efter 700 meter var jag 70% säker på att jag kommer att bryta, baksidan av låren kändes helt förstörda och löpsteget blev banne mig kortare och kortare trotts att första km är utför på Rådas eljusbana. När vi efter ca 1500 meter vänder upp emot vändning så kom i alla fall en härlig kilometer klättring och nu började jag känna att baksidan släppte. Gött tänkte jag och insåg att jag måste gå på lite för att ha ex.vis C. Sääv och Skövde Johannes bakom mig när vi går ut på cykeln.
Nästa gång vi kom till backen upp mot växling var jag bara 5-6 sek efter Johannes så med ett snabbt byte till cykel gick jag ut som 5a och med ca 100 meters försprång på nämnda Johannes, Sääv och kusin Fredda. Strax därefter följde brorsan och Nicke Svantesson.

Sääv och Johannes var snart ikapp mig men jag kom gött in på rullen och hittade ett bra flyt. Kunde tom. hjälpa till att dra lite. Uppförsbacken mot varvning blev tuff, Johannes drog som en galning å´ Christian kändes som om han hade lättare att gå med uppför än på platten så jag var lite osäker. Knappt en kilometer kvar till varvning och min tur att dra, körde på vad jag vågade. Backen brantar nu till som mest och med 500 meter innan varvning gör Johannes värsta idiotrycket!! Givetvis hade han läst av att det var på min förning det skulle komma men jäklar vad jag bet i, meter på meter knapa jag in, 50 meter kvar till varvning och jag hade täppt till!! Så gött, redan här kände jag att nu blir han inte av med mig :-) Däremot flög Christian och Arvid (vi kom ikapp han innan backen började) av så det visslade! Sista milen (varvet) gick jämt och komfortabelt, kändes inte ens oroligt upp i sista backen mot varvning.

Fummlade lite vid sista skobytet så Johannes fick 10 meter på mig ut, efter 300 meter var jag i kapp och nu rullade vaderna så jag bara väntade på att knuten och krampen skulle slå bomstopp, såg och förstog att Johannes led av samma problem :-) 2003 körde jag sista passet med löpning direkt på cykel så det är ju inget å´ undra på att vaderna rullade runt lite! Vid botten av backen och upp sista kilometern släppte Johannes, gött! Jag gick på rätt bra upp och korsade mållinjen som 4a på tiden 59:59:56.

Supernöjd med cyklingen, löpningen är allt annat än bra men springer man 4 pass i april och 4 pass sedan dess inkl. Midnattsloppet ska man ta det för vad det är!

Magnus Almén vann på ca 57:30
Markus Sunberg 2:a
Toni Apell 3:a
Undertecknad 4:a

Johannes Karlsson 5:a
Arvid 6:a
C. Sääv 7:a
Fredrik Jansberger 8:a
Nicke Svantesson 9:a
Kusin Fredda 10:a OBS!! 1:07:07 (Dryga 7 minuter efter mig, haaahaa)
Jimmy Evaldsson 11:a

Mina mellantider:
Löp/
2x2.5 km = 9:35 och 10:32
Byte ca 30 sek
Cykel/
2x10 km = 14:00 och 14:30
Byte ca 30 sek
Löp
2,5 km = 10:15