SÖNDAG 14/7 - Kitbüheler Horn
Idag söndag stog det föreläsning om racer och dess nyheterna på
programmet under förmiddagen och på eftermiddagen var det dags att testa den
nya SL4:an, hojen Contador vann Girot på!
Jag och Jimmy han aldrig med toppen ifjol, toppen jag syftar
på är alltså Kitbüheler Horn – Etappen med den tuffaste avslutningen i Pro Tour
cirkusen, tuffare än kändare avslutningar som Alpe d'Huez. Den avslutningen har en
snittlutning på 9% här i Kitzbühl är snittlutningen på sista 7 kilometrarna
knappt 13!! Procent. Fredrik Kessiakoff vann ju för några veckor sedan
Österrike runt, han körde då upp dessa 7 kilometer på 29 minuter, då avgjorde
han hela racet med ca 1.5 minuter i denna klättring. Alltså runt 30 minuter på 7
km, ungefär samma fart som man har när man springer tänkte jag, kanske man kan
klara 35 minuter då, 5 min/kilometer.
Hur vet man då att alla klockar på samma sätt, jo det är så
finurligt att staden här har satt upp en ”kvitto” maskin med inbyggd klocka, du
trycker helt enkelt till dig en biljett med en streckkod på och sen kör du upp
till toppen och scannar av biljetten. Här gör man således en registrering och
placeras in i en resultatlista. Superproffsigt. Kessiakoff stannade
naturligtvis inte för att plocka en biljett men tiden hans kommer från säkra
källor, ett sms från han själv J.
Jag och Jimmy värmde upp genom att testa Tarmac SL4 mot
Roubaix SL3. Vi bytte hojar fram och tillbaks och kom fram till samma slutsats,
Roubaix är en otroligt kompakt och ”race-ig” hoj för att vara en ”komfort-cykel”,
man sitter lite högre i styret (vilket inbjuder till att lättare utnyttja
bocken) och man har något flackare gaffelvinkel vilket gör att den trotts sin
kompakta känsla känner av den ökade stabiliteten som gaffelvinkeln avgör.
Tarmacen inbjuder mer till att stå upp på, klättra, klättra
å´ klättra känns helt rätt. Vengen som vi testat hemma mot Roubaixen blir ännu
mer attackvillig, den cykeln skall du välja om du vill sitta i spetts på
klungan och vinna spurter liknande Cavendish.
Vi tryckte ut varsin biljett och drog iväg, ganska snart var
jag förbi Jimmy och det kändes skönt och veta att cykeln jag for fram på vägde
en bit under 7 kilo! Men vilket motlut, första kilometern tog drygt 5 minuter
och då har ju knappt backen börjat, när vi åkt 2 kilometer kom första procent
skylten 13,6%, kommande kilometer var inte rolig, jag hade gjort första 3 på 18
minuter!! Satan i gatan, om drygt tio så ska man alltså vara i mål! Vad har
hänt med klätterformen!? Vänder mig bakåt och ser att Jimmy är borta men
förtusan en MTB cyklist är på väg i kapp mig, var första 3 jobbiga så är det
ingenting om vad som nu komma skall!
MTB cyklisten närmar sig mer och mer ser en ny procentskyllt
16,9%, alltså nu börjar jag sicksacka, har ju för tusan hälften kvar och jag
sicksackar! På en utväxling av 36/52 och en kasset som stegrar sig till 27. Jag
kommer aldrig ifråga sätta kompakt mer, inte 3 delat heller för den delen, -Var
är tredje drevet, det här kommer aldrig gå. MTB cyklisten går givetvis om på
lätta fina växlar, ca 80 i cadens! Känns toppen å´ försöka gå in på hjul med 40
i cadens, helt sjukt va trögt det går…
3 kilometer kvar och nu kommer den, 22,9%, satan va brant
det är., jag har släppt att MTB cyklisten försvunnit, nu handlar det om att
komma upp. Börjar fundera på om Jimmy har vänt, flyger i väg lite i tankarna å´
får syn på MTB cyklisten igen, klockar honom vid 2 kilometersskylten, tar mig
40 sek dit och nu har jag 29.40 på min klocka, min nya superduperidol (som då
var junior och jag cyklade jämt med på Gran Canaria i bergen för snart 15 år
sedan) Fredrik Kessiakoff har alltså gått i mål när det återstår 2 kilometer. 2
kilometer kvar, nu måste det plana ut tänker jag men icke, icke, icke dom sista
2 kilometrarna går in i en dimma som är så tät att jag håller blicken en meter
framför framdäcket och hoppas hårt att jag ska höra om det kommer en bil för
jösses vad jag kör fortsatt sicksack. Nu passerar jag 500 meter kvar och
klockan står på ganska precis 40 minuter, klarar inte en 40 tänker jag så där
lagom positivt. Det går eller kryper ytterliggare 2 minuter innan jag i ett
grått dunkel ser en byggnad, framme. Satan i gatan vilken klättring, scannar av
min biljett och den visar 42.20. Vilken hjälte han är – Hejja Fredrik, du är
bäst!
Pratar lite med MTB killen, visar sig vara en Tysk som också
är med på dealer launchen med Specialized. Han åkte racer i fjol och avslöjade
att han var snabbare på MTB, 39 minuter, givetvis kom han på en 29er, än han var på racern ifjol. Han
hade visst fått sicksacka upp då! Vad menar han tänkte jag, sicksacka!! Ja
jösses, en minnesvärd backe som jag hoppas snart få köra igen. 37 blir då
målsättningen för det är rekordet för en annan ”tunnis”, Fredrik Modin (då
räknar jag inte med hans 32 minuter som han hade när han körde Österrike runt J ). Jimmy fixade 48 och
många pratar om att 60 minuter är en bra målsättning så vi gjorde väl inte bort
oss helt…
Avslutar med en kaffe och MTB tyskens sales rep. Knökar in
oss i bilen så vi slipper cykla ner i det 6-7 gradiga vädret // Tack hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar