Ja idag var ja ändå lite osäker, efter att ha invigt ett par nya "värsting" slalomskidor igår där jag åkte halva dagen med Molly mellan knäna och bitvis med sele, å försöka ploga med ett par moderna Slalomskidor där carvingen är grym så kan jag lugnt erkänna att benen inte var 100 inför kvällens uppgift, 54 km hård terräng.
Kusin Fredda kom som en räddande ängel å undra om vi inte skulle vara med ett halvtimmes pass, både jag å Jimmy hängde på. Vi körde knappt 16 km men det var sista delen, igelkotten kallar jag det för, av tävlingsbanan. Igelkotten kommer av att det är upp och ner mest hela tiden så där får man bekänna färg...
Fredda har varit sjuk i några veckor men är nu på hugget igen, han ska köra race i morgon då han nu åkt ner i grupp 2 så idag var han på plats för att skrämma liv i benen igen, precis som jag behövde göra inför kvällen. Iväg drog det ganska bra direkt så jag kände omgående hur stumt å trögt det svarade! Vilken tur att jag tog detta lunchpass. Jag jobbade å slet bitvis bra men var lätt nån minut bakom både Fredda å brorsan i mål!
Men nu såg jag verkligen fram emot kvällen...
Totalt 17 km / 30 minuter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar