TransAlp 2017

Jag Älskar verkligen att Cykla...

det var en rubrik jag skrev för några år sedan när jag vart å kört en 25 timmars tävling i Utah, USA. Lätt att undra om jag inte gör det längre med tanke på att jag inte skrivit och delat med mig här på ett tag!!(?) Men det gör jag! Förmodligen mer än någonsin :-)

Så nu då, varför dax att "blogga"!?? Enkelt, äntligen dax för nästa stora utmaning, TransAlp 2017! Alla rader jag nu plitar ner är framförallt inför nästa "resa" man gör eller om någon känner sig motiverad för att testa så finns det lite noterat om bra och dåligt m.m.

Förberedelser och Uppladdning:
Sista åren, ja egentligen ända sedan jag slutade hoja på elitnivå, år 2000, har det inte blivit mer än (ca) 130 timmar om året, inkl. "allt", cykel, löp, simning. Sista 3 åren har det blivit betydligt mer tävlingar då Tilde, Theo och även minsta rumpetussan Molly tycker det är kul att ställa sig på startlinjen. Cykelträningarna är således med barnen och ungdomarna i Kvänums IF på onsdagar, då man mest står å pekar med handen. I bästa fall en Västgötacup på helgen och ett grymt, stenhårt, tisdagspass med klubben. Vintertid brukar jag få till ca 3 inomhuspass på Tacx trainern varav 1 är hård tävling i Pro Tour de Evalds!! Min  distansträning lägger jag på 5 dagar när vi far till Gran Canaria i mars månad. Ganska så långt ifrån de dryga 600 timmar man lade när man gjorde det "på riktigt"! Brukar använda mig av det enkla mening att man blir-bra på-det-man-gör och det är det talesättet/tankesättet som först dök upp när jag i höstas anmälde mig och frun, Monkan, till värsta etapploppet, Trans Alp, 7 dagar i Alperna, knappt 60 mil terräng och knappt 20 000 höjdmeter, jihaaaa...

Så 1 november 2016 började jag då ta sats mot helgen-/veckans tävling som nu kommit med stormsteg. På julafton fick min Teampartner reda på att hon skulle vara en del i Mixlaget jag anmält, ja faktiskt i självaste Julstrumpan dök den upp! Hon blev jätteglad, eller inte!(??) Jag vet faktiskt inte ännu, men hon säger att hon inte ska öppna kommande juls Julstrumpa :-)

Jag skruvade upp träningen med något mer pass, inomhus i vintras blev det faktiskt 4 pass lite var och varannan vecka. Och nu under vårkanten har det blivit några cykelpass extra det sista även några härliga löppass på morgonen, 7 km med 100-120 upphopp. Tyvärr har väl det där med distans inte blivit mer än de 5 årliga GC passen men faktiskt har jag klämt till med några hårda 2 timmarspass på Kinnekulles fantastiska leder. Så när jag summerade 1 nov till sista juni hade jag precis nått 200 timmars gränsen, betydligt bättre än de 130 jag haft på helåret så detta får jag vara nöjd med. Åker väl inte fortare än tidigare år men märker att jag orkar nått varv längre när vi är igång på Västgötacuperna.

Sista veckorna har man sett fram emot, och det känns otroligt inspirerande, att få cykla 5-6 timmar om dagen, i bästa finaste miljön, mängder av tuffa höjdmeter och tillsammans med Monkan!! Allra sista veckan blev det inget cyklat alls då kontor och jobb behövde sitt men sedan vi kom ner till Riva här vid norra Gardasjön har det blivit 3 lugna pass och igår ett "generalrep" med Camelbak å hela kittet. Just Camelbaken kan komma bli melodin för hur mycket jag än ogillar att ha nått på ryggen så ska jag fylla den med regnjackor, shorts å extra handskar. Tänker att jag bär den utrustning även Monkan behöver extra så hon blir så lätt som möjligt. "Melodin" ja, vilken hit när Camelbaken var så kraftfull runt midjan så Monkan lätt kunde hänga där på de finare gruspartierna, här hoppas och tror jag att hon/vi kan hjälpas åt att hålla fart och spara energi. Kändes faktiskt toppen när vi testade.

ca 1200 hm, dal ner mot Lago di Ledro

Team evalds.se/MIX1

Utrustningen:
Jag åker som vanligt på Specialized, har valt en Camber S-Works där jag kan låsa fram och bak manuellt och har lite extra slag för alla härliga utförslöpor som komma skall. Monkan åker (också som vanligt :-) ) på en Scott. En modifierad Spark 910, XT Di2, carbonstyre och eget byggda Innolite hjul för att verkligen få ner vikten. Vi kör båda med "dropper" för att hitta låg och fin tyngdpunkt i utförslöporna. Tack evalds.se för hjälpen #evaldsmtb.se

Däck har jag valt att testa Vittorias sortiment fullt ut, funkar det för J.Absalon så ska det väl funka för oss också :-) Mezcal och Peyote kommer hårdtestas, finns även med Barzo om väder och underlag blir allt för extremt. Liquid i däcken från Vittoria. Hjälm passar vi också på att testa nytt, Evalds har från och med 1 juli börjat sälja Lazer och vad kan då vara bättre än att testa deras "Top Notch" hjälm Z1. Jag har valt att montera ett Lifebeam "pannband" i fronten på hjälmen. En sammarbetspartner med Lazer som gör att man slipper det vanliga pulsbandet runt bröstet. Sitter riktigt smidigt och alltid med!! Energin vi kommer dricka och käka utmed racet blir produkter från SiS, välbeprövat med effekt och smaker som funkar! Tack C.F. och Shimano Sweden för hjälpen #shimanosweden

En väl fungerande rygga från Camelbak

Vittoria Mezcal 29x2.25 TNT

Lazer Z1, LifeBeam sändaren till pulsen gömmer sig bakom Oakley brillorna

Vredet uppe på hjälmen drar fast hjälmen mer märkbart på sidorna. Väldigt positiv känsla.

Timmar kvar till start:
Ja då var finputsningen gjord, toppformen här och bara timmar kvar till start! Så här skriver arrangören, Bike - TransAlp 2017 om årets tävling (google har hjälpt till med översättningen):

Ruttplaneringen 2017 följer en idé: Sju dagar med höga procentuella bergscykelupplevelser, inklusive många fantastiska panoramautsikter, som gjorde att vi tänkte på en extra regel, att varje deltagande åtminstone skulle ta två souvenirbilder till mållinjen, varje dag. Annars kommer de diskvalificeras!! Men skämt å sido: Här är vår första uppdatering. Kolla vad Du ska se fram emot under Jubileumsåret, den 20: e BIKE Transalp.

Årets etapp startar i Mayrhofen och kommer att gå över den berömda Pfitscherjoch, en Transalp-klassiker som var med redan första året, 1998. Vidare till Sterzing och avslut i Brixen (Italien).

Från Brixen går tävlingen över Plose till St. Vigil, precis som 2013, när deltagarna uppmärksammades av VIP-Transalp-spår och en 16:9 bredbildsvisning på Peitlerkofel och Geislerspitzen.

Sedan går Transalp-turen in i hjärtat av Dolomiterna som slingrar sig i den massiva Sellastock mot den så kallade Steinernen Stadt, precis under Langkofel. Sellaronda-DH till St. Christina kommer sammanfatta dag 3 innan vi lämnar Val Gardena till Kaltern, som passerar Seiser Alm, Schlern och Etsch-dalen dagen efter.

Femte etappen från Kaltern till Trento följer 2014-spåret med sina många dolda stigar.


Den näst sista dagen styrar från Trento, deltagarna kommer att klättra rakt upp till Rifugio Maranza, följer några sträckor till Vigolo Vattaro och sedan rakt upp till Passo della Fricca igen innan de går in på 100 KM DEI FORTI, den berömda maratonlöpningen på militärspår som fanns under första världskriget, för att åka till Alpe Cimbras höga slätter. Avslutar in till Lavarone, den enda helt nya staden Transalp besöker under 2017. Alla andra städer är utvalda med omsorg för att få bästa turerna. 

Den sista turen in till Riva del Garda kommer att vara en fantastisk väg med härlig utsikt över sjön och målgången där framme...

Slänger ur mig frågan till Monkan: -Hur känns det(?), här är första etappen!

drygt 1700 hm i 1:a stigningen! 3185 hm totalt och 102,67 km / Dag 1

-ÖVERLEVA! Blir svaret!! och givetvis se vad det är för människor som dras till denna typ av tävling...

Ja i morgon vet vi om vi överlevt. Förhoppningsvis orkar och vill jag komma med dagsrapporter. Så till dess; -RideON å´ klättra högt och långt :-)