TransAlp Etapp 7 / Lavarone - Riva del Garda

Uuuuuughuuuuu..... men va ä' detta. Blir så satans irriterad, vägrar att visa det för min kära partner, klart hon ser det, men va tusan!! Man vill ju ändock bara "göra-sitt-bästa", det är ju det ALLT handlar om oavsett var man i tävling eller resultatlistan är!! Gör alltid ditt bästa så kan det aldrig bli varken bättre eller sämre! Då, just då och där kan du vara stolt å rakryggad! 

Men va tusan Tommy! Släpp det nu, vi är i mål, 7 grymma/fantastiska/plågsamma/underbara dagar är till ända. 54 mil och 18 185 höjdmeter!! Asså, #÷%_*€, finner inga ord. Sjukt nöjda helt enkelt...

Så sjukt nöjda! 54 mil och drygt 18 000 hm har satt spår och minnen för livet!
-Vi är starkare :-)

Dagens Banprofil

Vi börjar på 1100 hm, ska upp till 1700, ok lite upp och ner, det ska vara 1000 när vi är uppe, hur svårt kan det vara med tanke på dagarna som vart!!? Är ju ändock sista etappen liksom! Efter en (som jag tycker) perfekt start frågar jag Monkan; -Hur känns det? Blir svaret; -Går riktigt bra! Känner då och jag säger; Kommer bli en riktigt bra dag :-)

Vi har ju haft problem, jobbigt, när det varit väldigt brant och när det blivit grusväg. Vi visste innan start att nu blir det både brant och grusväg första 800 och då få höra och dessutom få känna att det går bra så här på sista etappen känns fantastiskt, på riktigt!! Vi är uppe på 1650 och jag pekar uppåt, dit ska vi! Vi har hamnat i en skidort som heter Passo del Sommo. 

Mellan dom sista 2 stigningarna på 1:a berget, händer det, vi fortsätter sydväst ut med ca 40 andra snubbar!! Vi är inte först, men vi hänger liksom med. Vi tävlar!! Börjar bli löjligt stenigt, vi hamnar på en avsats där jag känner att nu går det inte längre. Jag tar båda våra hojar och börjar putta. Monkan tar sin flaska och hänger med i bak. Går 1 km och hör tillslut någon i bak skrika, -We are wrong, turn around!! Men va tusan, kan inte vara möjligt, har ju 20 man till bakom mig, OCH framför!! Vänder mig om, kollar min MIO. -Det är fel! Vi är fel!! Monkan kommer ikapp och bara helt coolt. -Det är fel! Jag vänder om hojarna och säger. -Ner med sadelstolpen och köööör... 

Hör Monkan säga; -Vågar inte!! Då först då kollar jag och ser att kliver jag ett steg utåt så far jag förmodligen 1.5 km rakt ner i avgrunden!! Men dra på trissor, vilken karm vi är på!! (Det är nu alla normalt funtade människor tar fram sin kamera/telefon och tar ett par bilder på en av de mest fascinerade vyer man kan tänka sig. Men inte jag, jag kokar! Jag har gjort ett fel, jag har missat en markering, jag har inte-gjort-mitt-bästa!!). Monkan trycker ner sadeln och börjar rulla med, flertalet går nedför också. Snart kommer vi in på bredare skogsväg och jag börja komma på var felet gjordes! När vi äntligen är tillbaks inser jag att 27-29 minuter har vi tappat!! Skit å´satan i gatan. Vi kommer in på banan/stigen och kämpar oss upp för 2 stycken riktigt maffiga kullar, låter osant men närmare 30% branta, helt omöjligt ens för värdens starkaste att ta sig upp cyklande!!

Väl uppe på dagens högsta topp, 1700 hm, är det dax för en redigt lång utförslöpa. Här är så många ruiner så man helt enkelt förstår varför vi ska ta oss till denna, dagens högsta topp! Urläcker miljö med mängder av gamla borggårdar och hus ruiner som sagt!

Nu kommer det över mig, på väg ner. När vi ser hur mycket folk vi har runt oss som vi inte sett tidigare. Vi blir väldans uppgivna och båda av oss säger, typ i kör, - Va tusan, när det kändes så bra! Ja just det att inte klarat av att ta sitt ansvar! Varje enskild individ är ju det som ska se till att följa banmarkeringen. Visst kan man tycka att arrangören gjort fel och inte markerat bättre men så enkelt är et inte. Det är alltid cyklistens uppgift att hålla koll på banan och dess markeringar!!

Visst, vi kör inte ens om en topp 20 placering längre men just vetskapen av att du missat, inte gjort ditt allra yppersta. "Ditt.Bästa", det stör mig mycket!! Vi kör ner utförslöpan och hamnar i dagens första depå stopp. Blir lite att dricka och sedan i väg. Vi har bestämt oss för att glömma missen å´bara ösa på, båda känner att det är "pigga" ben...

Vi får en fin resa hem. Ett långt 800 hm berg avslutar det tuffa race innan vi rullar ner för en tekniskt härlig utförslöpa och sen bara låta det rulla in till Riva. Målet är sjukt nära, vi kommer klara det...

Innan dagens start. Taggade till tusen och vilken dag, äntligen ben att köra med för oss båda!
Märkligt, psyket eller bara att vi släppt höjd!?
Eller är det så enkelt att efter 7 dagars nötande
 och gårdagen utan syraskuld så har vi hämtat oss!? #pigga&starkadag7

  

Stage 7

Lavarone – Riva del Garda

More than 100 years ago, the high plains of Folgaria, Luserna and Lavarone where one of the centre stages of World War I which left a lot of old fortresses and ruins as contemporary witnesses of this dark side of history. The final stage of the 20th ever BIKE Transalp will pass two of them following the route of the 100KM dei Forti, a marathon classic in this region.

From Carbonare until Serrada, racers will collect the first 1,000 metres of climbing on historical paths, an effort which will pay off with the following panorama views given. After a final and full-on single track a 1,000 metres descent will lead over little forest and cart paths and partly on the road back down to the Etsch valley. It's an enchanted ride through the woods where no one would expects any trails, and it's a descent where everyone has to stay calm and patient and ride with a sense for the ground when it gets steep.

A bike path to Rovereto provides some time to relax before the mountain bike teams of two climb Mount Faé on tiny roads, a col which comes along with a 17% gradient at the very end.

From Nomesino on, the route will cross the di Gresta valley to Maso Naranch where the Naranch trail, the last single trail treat of the 2017 BIKE Transalp kicks off leading over 200 metres down to Nago. Further on, the route leads the pack to Arco finally turing into the one of the last years which brings everyone back to Riva del Garda.

However, the finish won't be set up as usual next to Palazzo di Congressi but at La Rocca, right in the old harbour of Riva del Garda as this is right and proper for an anniversary event which comes to an end with one of the best final stages we ever had in 20 years of Transalp racing.