 |
| Etappens Banprofil |
Vaknar upp i foten av St. Christina och en "jätteskyskrapa" (3180 hm) bakom oss. Italienska Dolomiterna, vääääldans imponerande. Mindre imponerande är Monkans knä som värker. Tänker också på hennes kraftiga andhämtning i går. Lät ju som när hennes ansträngningsastma var som värst för några år sedan, dock brukar den "bara" finnas när hon går hårt i början av lopp och alltid vara bättre när hon inhalerar, vilket hon gör nu. Hur som helst, vi får i oss en frukost, skakar av oss gårdagen och ger varandra alla härliga uppmanande ord man kan ge varandra för att försöka förmildra dagens 3000 höjdmeter :-)
 |
| 06:15 å´ solen börjar lysa på en av Dolomiternas fantastiska toppar... |
 |
| Idag startar vi lite tidigare, 08:00. Gissa vad!? Direkt uppför :-) |
Starten går bra, börjar omgående uppför. Ber Monkan ta tag i ryggan omgående så vi kan ligga tight när vi går in på den väntande första smala asfaltsvägen upp. Går snart över till grusväg och det tuffar till sig lite men vi håller oss lugna. Andningen funkar ok för Monkan, dock vågar vi oss inte över 135 i hennes puls för då kommer den tunga andhämtningen direkt. Blir utför några kilometer sen tar några härlig asfaltsserpor uppför vid och vi har snart nått dagens högsta topp på 1900 hm. Sista 100 hm upp kommer det ikapp några svenskar, de åker å´ småpratar och jag känner att det går för sakta, går på lite och Monkan flaggar direkt om att; -det går lite hårt. Jag hör hennes andning stiga, frågar om pulsen. -137. Tänker att 145 klarade hon igår och går på lite till. -141 flåsar hon. Något som inte stämmer tänker jag men svarar; -Bara lite kvar, vi blev i alla fall av med de snattrande svenskarna!! Nu blir det lite go utförsåkning och därtill ett stopp som gör att modet verkligen kommit tillbaks!!
 |
| Lite kövalla (!!) här och vi var ikapp de mixlagen vi tappade i första stigningarna... |
Stigningarna avlöser varandra, 200 hm, 200 till, 100 och sedan börjar en knapp "600:ing". Vi är vid gott mod med lite goa "tjockvåfflor" i buken. Stigningen börjar på en smalare asfaltsväg men övergår efter ca 300 hm till grusväg. Vi hinner bara ut på grusvägen och Monkan börjar kämpa hårt, hon tar omtag i ryggan, vi byter sida. Puls frågar jag? -131 Inte bra tänker jag. 15 slag lägre än igår, vad är detta!!!? Vi kämpar på men hon låter sämre och sämre. -Puls? - 127 Men va tusan blir tanken. Svarar; -Vi är snart uppe, strupen 2 gånger så är vi där. Sedan har vi en lång härlig utför igen. Kom igen bara, du är så stark, vi fixar detta. Du är den starkaste kvinna jag känner, du fixar detta... Får inget svar tillbaks...
Monkan hyperventilerar som jag knappt hört henne göra någonsin tidigare, snart nått toppen, hör en MC ordinans bakom, ser änden på toppen, vi når upp, nu kolavippar hon tänker jag!! -STOPP, skriker jag till MC ordinansen när den passerar. -Astma, have you astmaspray, säger jag och gestikulerar som om jag hade en inhalator!!
När MC ordinansen med sin grymt stora rygga fullsmäckad med medicamenten börjar leta lite kommer Monkan ikapp mig samtidigt som en "Italienare" i 65+ stannar och frågar, -Astma, astma!??? Han har åkt bakom oss när vi kröp upp för sista långa, långa 2 "struparna". -Yes, have you får jag ur mig samtidigt som Monkan sätter ner foten och förmodligen undrar vad det är för uppståndelse runt henne. Min känsla är att hon är väldigt dimmig av den kraftiga hyperventileringen hon haft sist 5 minutrarna. Italienaren får fram sin inhalator, Monkan börjar få ner andningen lite och hon försöker få i sig. Får göra om några gånger då hon tycker att det bara "puffar till" när hon trycker. -ok, tror du inte den funkar säger jag? -Känns helkonstigt blir svaret tillbaks. -Hmmm, vi må tro att det funkar säger jag samtidigt som Monkan lämnar tillbaks inhalatorn. -Hur mår du, ska vi våga oss på att köra vidare? Vi är uppe på toppen, 6-7 kilometer som är mest utför nu. -Nu kör vi säger hon.
Under utförslöpan tänker jag mycket på hennes status, kollar så hon är med i bak. Grusväg blir snart asfalt och jag känner mig tryggare. Tänker på Italien/Spanien och deras ofta "starkare" medicineringar. Konstigt med astma sprayen, att hon inte kände nått!! Vi har mer än 1000 hm kvar...
Dagens längsta stigning börjar, vi säger inte så mycket till varandra. Märker att Monkan inte är vid samma goa mod som tidigare. Puls? frågar jag; -133. -Gött blir mitt svar. Efter några minuter märker jag att farten ökat lite till. Puls?; -137. Men tusan!! -astmasprayen måste funkat!? -Jag tror den jag använt sista dagarna är slut säger då Monkan! -Har du med ny. -Ja blir hennes svar. Jag får gåshud å´ känner, vi kommer fixa denna dag också tack vare "Italienaren" som lyckligtvis hamnade bakom oss när det var som värst. Han ska vi tacka i morgon :-)
Kommande 1000 hm gick så mycket bättre. Pulsen hamnade åter en bit över 140. Dock var/(är) våra ben lite syrafyllda så det finns inget extra att trycka till med. På slutet efter en riktigt brant 18%:are blir det lite DH och sedan in på asfalt mellan en massa vinplantor. 1000 metersskylten kommer fram och där framme ser vi en välbekant KIF:tröja, KjellE:man på cykel!! Gu, va gött...
Men vad ser jag bredvid; -Theo skriker jag till!! -Barnen är här Monkan, kolla!! -å´ nu lipar jag snyftar min kära!! Fantastiskt härlig överraskning på helt rätt dag kan man säga!! Nu måste det "tuffaste" vända...
 |
| Ljuvlig känsla att bli bemöt av barnen efter en riktigt lång "svängande" dag i bergen!! |
 |
| Ojojoj vad härligt det är att stå här! Blev en lång tuff dag... 6:39 på Team evaldsmtb.se/MIX 29:a idag. 24:a i MIX. 242 overall. |
 |
| Vilken underbar afton vi fick, Pizzabuffé för våra gäster innan vi avslutade med ännu ett pastaparty :-) |
Stage 4
St. Christina – Kaltern
The fourth day of the BIKE Transalp features a true marathon which is also a sight seeing tour through South Tyrol. The field leaves the Dolomite skyscrapers down into the Etsch valley where the stage's finish town is located within spacious and sunny vineyards. The whole stage showcases the variety and beauty of northern Italy whilst collecting a total of more than 3,000 metres of climbing in a constant up and down.
The route encircles Langkofel and Schlern on the high plains while thrilling single tracks lead through the Tiers valley to Eggen valley where the stately mountain range of the Rosengarten takes over the patronage of the this special part of the course.
After the last quite long climb the field will enjoy a very easy, partly rough but very long descent until it finally arrives in the Etsch valley.
Now, it's only the Kreither saddle which is in the way to the finish which will be reached by passing Lake Kaltern. And while racers have to miss out a refreshing bath, they can look forward to some good wine as the finish line is traditionally set up next to the town's wine cellars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar