TransAlp Etapp 6 / Trento - Lavarone

Dag 6, vaknar upp efter en dålig nattsömn, orangutangarmar, krämpande fingrar, svullna ögon, ett förmodat bett (typ geting) i tinningen, ett svullet ömt mellangärdet, ett ömmande knä, också ben med så mycket syra och deg i så dom skulle inte ens orka kicka iväg den där fotbollen som hon älskade att sparka en gång! 

3,2,1 - Pang! Första backen närmar sig med stormsteg, typ efter 200 meter börjar vi klättra! 800 hm och min kära, kämpande fru har det riktigt tungt! Hoppas verkligen att det ska bli som igår, kännas liksom lättare efter den där timman...

Dagens Banprofil

På väg till start, sådan kämpaglöd att jag har aldrig sett på maken;
-2 dagar kvar, Vi ska gör det, vi är starkare!!

Första 14 kilometerna tar 1:45, asså 1 timma och 45 minuter! Å´ja, det är jobbigt idag också, riktigt tufft, vi kämpar på men märker båda att det är tyngre idag, ugh!! Vi får äntligen lite nedför, tappar 300 hm till 600, blir brant igen, över 20%. Det är så brant här att man slagit ut betong och lagt i en massa stenar så det ska greppa när skogsfordonen ska ta sig upp. Funkar faktiskt för oss också att ta sig upp men idag känns det som om Camelbaken blivit 10-15 kilo tyngre än igår. Monkans fingrar krampar, vi byter sida så hon får ta tag med höger hand men säcken känns fortfarande lika tung! Det blir värre för Monkan när hon håller med vänster hand, sticker mer i fingrarna på höger sida då. Hon börjar flåsa riktigt hårt igen, puls 141, där kommer "äntligen" skylten, 300 meter kvar till första fikastoppet. Blir ett välbehövligt sträcka på benen stopp och ett par "tjockvåfflor", max 90 sek går åt sen kör vi. Tuffa stigningarna fortsätter upp till 1100 sen äntligen släpps det lite utför och från här till sista toppen på 1400 har det gått och blivit svensk terräng, vi börjar faktiskt prata om Kinnekulle. Underbart...

Idag blev det lite belöning när man fick avslutning i terräng vi känner igen...

En bild till rakt framför Monkan hade visat finfina stigar med rötter och lite sten vi är vana vid.
Avslutningen idag var från 1400 hm ner i Lavarones DH/Bikepark.
Superduper där vi plockade igen lite tappade lag... 

För egen del så har veckan gått fantastiskt bra, är så otroligt nöjd över att vi gjort detta som det Team vi är. Inte ett hårt ord till varandra under hela veckan. Måtte vi tro att nattsömnen blir lite bättre inatt och att krämporna inte gör sig för kännbara i morgon på min kära. 1 dag kvar, -vi är starkare!

Trötta 34:or idag. 24:a i MIX. 244 overall.

Stage 6

Trento – Lavarone

The sixth stage is as new as uncommon leading out of the Etsch valley – with the start at 200 metres in altitude – up to Alpe Cimbra, the high plains of Folgaria, Luserna and Lavarone. In actual fact, the field doesn't conquer a mountain but climbs one – in steps. As a result, the netto climb of some 1,000 metres of climbing finally cumulates to more than 2,000 metres of climbing.

The first step has to be mastered at the local mountain of Trento called Cimirolo Pass which will be reached by passing the sun-kissed suburb of Oltrecastello. After the mountain has been encircled a small forest path will lead back down with a single trail past Forte Brusafer before it's time to go back up again towards Forte Fornas on the other side of the valley, a climb which starts with a nasty ramp.

Before the participants reach Forte Fornas they turn into the 2015 route to Passo della Fricca which will be reached after a few kilometres, and finally conquered on the road which leads to Carbonare, the end of the second step.

From there on, the 2013 Transalp route will be tackled in opposite direction to make it to the small hamlet of Slaghenaufi. It's this third and final step on which racers have to work hard to Mount Tablat as many small ascents have to be managed on pretty small forest paths and also on some single trails.

The stage wraps up on the freeride line of Lavarone which concludes in the suburb of Bertoldi from where it's only a short hop to the finish line.