tisdag 17 juli 2018

Transalp 2018 Etapp 3 / Livigno - Bormio

Brrrr, kallt när vi vaknar, jag har ändå fått ett extra täcke av Jonas, vi borde satt på värmen...

-Någon som sovit nått bra i natt frågar jag när vi börjar röra på oss vid 06:21!
-Som en stock säger Tornet
-Känns inte som jag sovit alls säger Jonas
Inte jag heller säger jag, fy fa*^% för denna höjd. Hur ska denna dag sluta egentligen, kommer vi komma upp för första tusingen överhuvudtaget???
-Jorå säger Jonas...



Nu jäklar kör vi...

Kul med kollegorna i startfållan, Heja Norge...

6 S-Works Epic i 1:a Startled!
Världens grymmaste XC Hoj - Jag lovar :-)

2800 Höjdmeter


Dagens kit

Programmering av Bilrutten - Tornet är vår Kung








START = HIGHWAY TO HELL



Vi rullade fram till start och startlinjen redan strax efter 8:a, var framme och redo 08:25. Först i vårat startled, fullt beslutna om att vi INTE skulle behöva "sticka in" cykeln i de luckorna som måste täppas annars. Nu ska vi vara med och hellre bli omkörda i första backen.

Masterstarten går, första 3 km är lätt utför, planar ut lite och 1:a backen reser sig sakta när ändan av det finfina Livigno tar slut. Nu ska vi upp, upp så in i den, på 10 km ska vi ta oss ganska exakt 1000 hm men vi vet att det planar ut och faktiskt är några höjdmeter nedför på vägen upp så det som är uppför blir betydligt brantare än de 10% man lätt kan räkna ut att det borde vara annars...

När masterbilen släpper och vi alla ökar farten funkar benen, gött tänker jag. Kommer snart upp i arbetspuls, 128. När det gått ca 7-9 minuter ser vi att det planar ut lite, jag kollar pulsen och ser att jag är uppe på 132, flåsar som om jag skulle flåsa ut lungorna!! Orkar lyfta blicken och gör en snabb bedömning, de 10-12 gubbarna som är längst fram, det är det som är Elit, inte så att jag blir överraskad, eller idag blir jag nog det!! Gissar, men jag tror dom redan här är upp emot 3 minuter före oss! Vi ingår i en 3:dje klunga kan man säga men det är en stor klunga, den blir snabbt ganska lång, vi nöter på, 600 hm gjorda, nu ser jag det! Branten! Branten man pratat och varnat lite om, den ska vara så brant så man cyklar inte upp, står i "road boken" vi har att, man går! Men många sitter kvar ser jag, Jonas är 5 meter före mig, svänger upp i den och snubben framför sätter ut foten. Helt otänkbart att komma upp på hojen, traskar 100 hm, Jonas cyklar. Jag kommer tillslut på hojen, cyklar 50 hm sen går Jonas av, jag med, 30/42 räcker inte till hur mycket jag än försöker. 128 i puls igen, 2550 hm. -Sluta tänker jag, -nej, inget negativt, -bara 2 strupar kvar sen är vi uppe, kommer på cykeln igen, ser långt fram hur det svänger upp vänster. -ååååå, jobbigt! -häng i, 1.5 strupar kvar. Tänker tanken, undra hur många "strupar" jag kört upp i huvudet dessa dagar!?? (Strupen är givetvis Billingens finfina backe upp, ca 1 km och 100 hm, 10%)

Uppe, vi är uppe, orkar inte lyfta huvudet längre än 3 meter framför mig, cyklisten framför svänger ner höger, hör att Jonas skriker till; -Måste knäppa tröjan. Tar ingen notis, börjar rulla ner, shiiiit va slut jag är!!! Men, det går 30 sek sen klarnar allt på en gång...
-Jonas, är han bakom? En i mellan ser jag snabbt. Gött!
-Vad är klockan? 10:15
-Skit, har jag druckit nått? 1 dl, kanske 1.5!! O-bra tänker jag, skit, vi har ju cyklat 1 tim å´ 15 min!
-Brrr, kallt det är, just det, 2800 hm = 3 grader!!
-Fasen arrangören skrävlade ju om att detta var en av alpernas bästa utsiktplats, haaahaa, allt jag såg var ett bakhjul! Tur jag åtminstone har kört förbi det...

Vänder mig om igen, Jonas är kloss, nu jäklar!!
Vi har startat på Carosella 3000, en helt handbyggd led som nu ska ta oss ner först 800 hm och sedan ytterligare 200 hm på grusvägar, woooow... å´ vi gasar, Först Tutti Frutti leden, sedan Coast to Coast, Costaccia och avslutar i Rollercoaster. Kör förbi 2:an i mixtlaget, tjejen gillar sådär när vi båda skippade en ytterböj och helt sonika genade 10 meter för att snabbt komma förbi!! -It dosen`t matter tjoar jag tillbaks. Kul det var. Vi fortsätter att ösa på, vet att det är mycket grusväg som väntar...

Skippar första vätskekontrollen, jag har ju fullt i så gott som båda flaskorna, Jonas har fått i sig en flaska. Halvägs in i loppet och nu börjar riktigt fin MTB, tyvärr kommer vi i lite otakt, Jonas får 3 stopp varav 2 "enkla" felkörningar för att framförvarande inte varnat. Sen när han nästan är på hjul igen och vi är på väg ut på en asfalts klättring fibblar han lite med flaskan och tappar åter lite. Jag ligger säkert 50 meter framför, vi tappar några lag, blir lite stressade. Är ju tävling ju, men konsten med dessa lopp är att lägga "stressen" åt sidan, sjukt viktigt att ha fokus och hela tiden känna sin gräns. Jonas kommer ikapp, går direkt förbi och sätter sin fart för att komma tillbaks från ovan nämnda stress. 

Går svagt uppför i grym MTB terräng, borde passa oss som hand i handske men vi kommer inte ikapp några lag, jo, ledarna i MIX, killen kan inte hjälpa till att putta när det blir så smalt!! Jag börjar känna en lite schaktning, dricker lite, tar en GT tablett. 2 tim och 45 min har vi varit ute, gissar när jag säger till Jonas att vi har bara en timma kvar. Kommer över nästa krön också, nästan uppe på 2600 hm igen, puls 126, funkar. nu faller höjden i ett huj då vi har en himla massa serpor på hala grusvägar utför. Ner med droppern och vips ser vi äntligen 2 lag framför. Ena laget tar vi ett huj. Nästa biter sig fast. Vi alla 4 stannar och fyller en flaska på sista kontrollen. Vi vet att det bara är 3 knappa 100 meters stigningar kvar. Vi får med fart och i den andra släpper dom, en lång utför åter med hala lösgruskurvor. Endast 2 kurvor kvar och äntligen ser vi ytterligare 2 lag. 1 km kvar, uppför in mot mål. Jonas går på hårt, huuuu, vad det brinner till i benen. Vi får 5 meter, 500 meter kvar. 200 kvar, nu svarar dom. Vi sitter kvar. Klarar/orkar inte.

Första intrycket är att vi är nöjda. Sedan sätter vi oss och känner att schaktningen som blev på mitten var lite kostsam, vi borde ha gjort det bättre när det var vårt favorit elemnet men orken tröt så det är bara att acceptera. Hur som helst, de 2 lag vi fick framför oss på målinjen var 5:an och 6:an i vår klass!! Vi är helt plötsligt svinnöjda, de som spurta ifrån oss låg 11 i sammandraget, de framför som vi aldrig riktigt nådde ryggarna på var 5:a totalt och de vi nu börjat jaga!! Vi avancerade faktiskt från 8:e till 6:e totalt!!! Superduperkul!!

Hörs vi i morgon, en härlig stigning upp i Gavia passet, ökänd Giro di Italia stigning :-)
2400 höjdmeter väntar, åktid som idag räknar vi med. Dessutom veckans lurigast DH sägs det!!


Lite härliga bilder som följer från dagen...



Gött!

Bohman är nöjd med dagen. Team Lännas bästa "känsla" i cyklingen kom idag...

#shimanonordic

Possman undrar; -Hur fort kör ni inte.1!??? :-)

Bormio har sina fina sidor

Bormio

Sovsal för Tranalpers...

Här hittade vi en slang :-)




1 kommentar:

  1. Woow, ni är ju grymma!! Passo di Gavia är en smal och intressant upplevelse........

    SvaraRadera