Tommy Evaldsson - Team evalds.se: Transalp 2018 Etapp 5 / Dax

Vaknar med foten paketerad i en kylpåse, inte kall längre det är ett som är sant!! Har varit uppe 3 gånger denna natt så det är ingen överraskning när det hugger till rejält i fotknölen då jag sätter ner foten. Hmmmm, ska bli spännande det här...

Vi bor precis vid starten så vi bestämmer oss för att lägga upp cyklarna tidigt å göra de sista förberedelserna därefter. Men först måste vi värma lite och kolla hur fossingen klarar sig med den tejpning jag gjort för att stabilisera och skydda.

Värker som tusan när vi cyklar iväg, blir någon km sen säger jag till Jonas att jag skiter i det här med tejp, nu åker vi å lägger upp cyklarna. -Funkar det alls? frågar Jonas. -Det funkar blir svaret. När vi lagt upp cyklarna linkar jag tillbaks. -Vill du ha stödhjälp? -Det är snart varmt svarar jag så det får gå. Måste få igång fotleden.

Snart står vi redo på startlinjen, 1 min kvar, Highway to hell dundrar än en gång på för fullt. Svårt att stå still kan jag lova...

Slaget jag fick igår träffade precis på ytterkant av min högra fotknöl. Svullnaden har varit dämpad under natten men så snart jag började vakna igång kom just svullnaden tillbaks därav hemskesmärtan på morgonen. Men starten gick och iväg kom vi...

Dax att lämna Ponte di Legno

Sista förberedelserna

Svullet

Tokladdade

Blev en skön start, Masterbilen höll oss ett par tre kilometer sedan började klättringen, sedan var det tunga tunga ben upp emot toppen, knappt 1300 hm i ett bräde passade oss sämre idag, inte helt oväntat. Tunnisarna kom en efter en, å´ va vi längtade efter toppen och första utför...

Väl uppe, drygt 1 tim och 5 min tog denna stigning, så vart det åtminstone "nästan" plats för 2! Nedanför oss på högersida störtade det ner till dalen vi kom ifrån, ganska högt med andra ord!! Vi gjorde endast attack och omkörningar på 2 lag. Vilka gick fin fint men bara någon minut efter detta fick jag känslan av att bakdäcket började sladdra. Nu åkte vi på ett led, en avsats på ca 40 cm och sedan nämnda dal nedanför oss på höger sida. Var säkert 15 lag samlade.

10 minuter efter min "punkteringskänsla" var det bara att stanna i en kurva där vi fick plats, så andra lag kom förbi. Snabbt fram med patronen jag har redo på ryggen och fyllde upp till väl 2 kg. Å´så iväg. tappade nog 4, kanske 5 lag.

Nu åkte vi bara och väntade på nästa 200 meters klättring för därefter skulle det bli tokbrant hade vi läst på. Bet i och tappade inga mer lag innan vi var uppe, dock fick vi kliva av på knäppan innan vi var uppe på krönet, å´ ajaj vad det bet till när vi skulle trippa i denna brant. Skönt att vi var över karmen och kunde börja åka, åka riktigt fort. Far om lag efter lag, underbart. Nu börjar vi redan se ryggar vi är vana med att se. Men där, pjuff, pjuff och helt tomt, så sjukt brant, går knappt stanna. Skiiiiit.... känner redan här och nu att vi kommer bränna tid och placeringar...

Får stopp till slut, Jonas bromsar in bakom, vi hjälps åt, först med skum. Ingen ide, sen tänker jag. Kanske poppa ut däcket med en patron. Gör slut på den jag redan använt lite. Ingen ide, blir till att kränga av, bort med UST ventilen, i med ny slang, lag efter lag kommer om, rusar om, går sjukt fort förbi så vi ser inte hur många Team som passerar. Tillslut rullar vi iväg, går väl 2-3 min så är det samma visa igen!! Känner igenom däcket, hittar inget. Ny slang igen, har vi patron kvar, nej, jo. En kvar, pjoffar till och det är fyllt, iväg å´ dra på trisser. Nu kör vi fort men det räcker tyvärr inte långt, ca 1.5 timmar senare är vi i mål.

Tagit i bra, ja det har vi gjort, men köra in mer än 10 tappade minuter ja det gör man inte på en etapp vi har 3:04 på i mål. Flera av de vi kört jämt med tidigare ligger runt 2:50!! Känns som om vi/jag sabbat bort den lilla lilla chans vi hade på "Strumplaget" som låg 5:a innan dagens start. Dom ledde nämligen med 9 min och 50 sek, lite tröga ben för dom och mer stig än asfalt så tar vi in på dom hade vi peppat oss med...

Vi slår oss ner med våra Stockholmspolare, Team Länna, Johan Possman och Matthias Bohman. Dom har kört förbi oss när vi stog och laga, 2:a eller 3:dje gången, oklart. Vi summerar våra race och man kan lugnt säga att Johan och Matthias är liiiite nöjdare än oss. Det är dom helt klart värda, Grattis boys :-) Vi nämner att vi haft ett litet outtalat mål om att nå just 5:e platsen för det är lite status att få vara bland dom 5 bästa i klassen. På morgonen blir man nämligen uppropad och får gräddfilen in till "elitlagen". Ge inte upp svarar dom men vi har svårt att tro på att vi ska kunna plocka "förmodade" 20 minuter...

Jonas får fram telefonen och kollar resultaten, sjukt bra uppdatering, man har inte varit i mål många minuter innan listan görs färdig allt eftersom. Vi blir 13:e lag och veckans sämsta resultat är givetvis ett faktum. -Hittar inte "strumplaget" säger Jonas. -Konstigt säger jag, såg den ena killen precis, han gick förbi här. -Dom är inte med i listan än, jo nu, på 22, TJUGOANDRA plats. Dom har också haft strul!! Går ytterliggare några sekunder, sen räddar Jonas våran dag fullständigt...

Dom har tappat 9 minuter och 55 sek!!! VI ÄR FEMMA!!! Haaaahaaaa, detta är verkligen Transalp, allt kan hända, håll huvudet högt å´ ge allt, varje sekund kommer avgöra i sista ändan oavsett 10 minuter punktering eller inte det är ett som är sant :-)

Nöjda med dagen, ja det är vi, men om jag är nöjd!? Inte när jag gjort misstag på tävlingsbanan, -Att göra sitt bästa, det är mitt motto så snart jag ställer mig på startlinjen, att få en punka, att få 3!! punkor och behöva göra 4 stopp, det är INTE ens bästa!! Någonstans tog jag ett felaktigt beslut, misstag och punkteringar sker inte annars, så är mitt sätt att se det hela.

Men jag är väldigt glad att vi nått vårt mål med veckan. Nu tar vi en ordentlig service av våra prylar å gör allt för att dagens misstag inte skall upprepas, tjing...

Idag: 50 km, 1960 hm, 3:04 i tid, 13:e plats idag och 5:a TOTALT i Masterklassen